Tidöpartierna vill underlätta vräkning av familjer vars barn begått brott. Det är inramningen av den debattartikel i Aftonbladet som bland annat justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Richard Jomshof (SD), ordförande i justitieutskottet, författat tillsammans med L och KD.
Redan i dag är det möjligt att vräka hyresgäster som begått brott i och i nära anslutning till deras hyresbostad, även om det finns vissa begränsningar. Hyresgäster har också ett visst ansvar för andra som bor eller befinner sig i lägenheten. Är deras barn, eller andra inneboende, mycket störande på olika vis kan också det leda till uppsägning av hyreskontrakt. Men dessa regler gäller huvudsak i nära anslutning till eller i lägenheten, och inte hela bostadsområden.
Den förra regeringen ansåg att det därför fanns behov för skärpning och tillsatte en utredning att underlätta uppsägning av hyresavtal vid brottslig aktivitet. Bland annat föreslogs det att om hyresgästen, eller någon som denne har ansvar för, begått brott i närområdet skulle det kunna vara skäl för uppsägning av hyresavtal. Det är en utvidgning av dagens regler som M, KD och L nu tillsammans med SD vill ha kvar – men föreslår andra skärpningar.
Den känsla av otrygghet som brottslighet av olika sort i närområdet kan skapa är svår att kasta av sig. Personer som bär vapen i området eller säljer knark på hörnan skulle besvära de flesta. Politiken bör ha ambitionen att pressa undan sådant. Men att helt utradera risken för sådant går inte.
Dessutom är det föreslagna skärpningarna av hyresgästens ansvar svårtuggade. Vad utgör närområdet? Stadsdel, några kvarter, närmaste gatan? Och om en person är återkommande besökare hos flera personer i en fastighet, och begår brott i närområdet på väg till eller ifrån någon av dem – vem skulle i så fall förlora hyreskontraktet?
Tidöpartiernas går dock ännu längre än förra regeringen. Tidigare formuleringar i utredningsdirektivet om att de de föreslagna skärpningarna inte ska gälla hyresgästs barn har nu plockats bort. M, KD, L och SD anser att utvidgningen av föräldrarnas tillsynsansvar skulle innebära att de bättre håller koll på sina barn.
Kanske är det så i en del fall. Men få som följt nyhetsflödet kan uppfatta det som om brottsligheten och glidandet in i gängkriminalitet bland unga beror på obrydda föräldrar. Inte sällan är det föräldrarna som skrikit sig hesa för att få stöd av socialtjänst eller polis för att hindra ungarna in i brottslighet.
Vräkning riskerar dessutom försvåra situationen för en familjer ofta redan har det väldigt svårt. Och hur förbättras läget för de syskon som inte begått brott och som sköter sina skolstudier av att tvingas från lägenheten?
Trots Tidöpartiernas tuffa ton i debattartikeln lägger de till att de nya reglerna ska utformas med en rimlig avvägning mellan barnens rätt till bostad och omgivningens rätt till trygghet. "Till syvende och sist ansvarar samhället för att alla barn har någonstans att bo." Skriver de.
Och det låter ju bra. Någonstans ska ju familjerna bo. Även de vars barn begått brott.
Men det ska inte tolkas som om Tidöpartierna mjuknat upp. Formuleringen är mer pliktskyldig än genuin. Dessutom signalerar det att deras politik inte hänger ihop. Underlättar man för vräkning av barnfamiljer blir det fler barn som vräks, inte färre. Det är tvärtemot den nollvision om barnvräkningar som den då M-ledda Alliansregeringen införde för omkring 15 år sedan. Tycker de detta fortfarande är relevanta mål, eller har man nu andra ambitioner?
Tidöpartierna behöver tänka om. Vräkning av barnfamiljer ska motverkas. Inte underlättas.