Sänkt straffålder. Försvagande och borttagande av "straffrabatterna". Det är frågorna som regeringen häromveckan meddelade ska utredas, bland en del annat.

Bakgrunden är den grova brottslighet som tonåringar på olika vis varit deltagande i de senaste åren. Grova våldsbrott, narkotikahandel och till om med mord. Detta skär sig mot den bild de flesta har av en högstadie- eller gymnasieelev. Att få stopp på den sortens våld, inte bara bland ungdomar, är en uppgift vi alla behöver vara med och ta i. Men drar man verkligen i rätt riktning när man enbart ropar på hårdare tag, särskilt mot så unga människor?

Tillsättandet av en utredning är en viljeyttring. Tanken har slagit regeringen att sänkt straffmyndighetsålder bör övervägas. Dessutom har Moderaterna, och andra i regeringsunderlaget, uttryckt liknande vilja tidigare. Genom hårdare tag mot unga och barn som begår brott ska regeringen trycka undan våldet.

Men hur väl stämmer denna idé överens med forskningen? Vi kan börja med förslaget om att sänka straffmyndighetsålder. Även om M-partiet tidigare föreslagit att dagens 15 årsgräns ska sänkas till 13 år har regeringen denna gång inte föreslagit det till utredaren. Men i Danmark, som så ofta annars är denna SD-uppbackade regeringens modelland, genomfördes det en sänkning från 15 till 14 år 2010. Bara två år senare ändrades straffmyndighetsåldern tillbaka.

Detta studerade några forskare från Århus för sisådär sex år sedan. Slutsatsen: De brottsliga handlingarna bland 14-åringar minskade inte, snarare såg man en ökad återfall i brott i åldersgruppen till följd av att straffmyndighetsålderns sänkts. Straffåtgärder i tidiga år verkade snarare förstärka ungdomarnas negativa självuppfattning som "brottslingar" – och ledde dem ännu närmare kriminalitet som livsstil. Den sänkta straffåldern verkar ha varit kontraproduktiv.

Sedan har vi den andra delen. Fram till januari 2022 hade den som var mellan 18 och 20 år så kallad straffreduktion för samtliga brott. Sedan dess gäller denna strafflindring inte längre för de allvarliga brotten. Nu vill regeringen helt ta bort strafflindringen för denna åldersgrupp. 

Först och främst: Det finns viss logik i att den som fyllt 18 år ska kunna ta fullt ut ansvar för sina handlingar. Samtidigt är 18 år inte någon helig vuxengräns. Den är politiskt och socialt beslutad – inte biologisk.

Den forskning ledarsidan tagit del av talar dessutom emot ett skrotande av strafflindring för den som är mellan 18 och 20 år. Frågan om de allvarliga brotten lyftes i utredningen "Slopad straffrabatt för unga myndiga" från 2018. Då var slutsatsen "att det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare". Direktiven tillät inte mycket mer än så. Den dåvarande S- och MP-regeringens intresse för fakta var lika stort som i den numera M-ledda. Trots dessa rader, tung kritik från remissinstanser gick dåvarande regeringen vidare med lagändringen. Regeringen skulle därför först behöva utvärdera den senaste reformen – inte rusa iväg.

Brottsligheten ska pressas undan. Men yvig kriminalpolitik utan grund i fakta och forskning riskerar förvärra snarare än förbättra läget. De bör lyssna mer på expertisen – inte ignorera den.