Vad Donald Trump ville göra för att, trots nederlag, ha kvar makten, har i stora drag stått klart sedan januari 2021. Fler, mycket graverande, pusselbitar redovisas nu, vecka efter vecka, av ett utskott i USA:s kongress.
Det hade gjorts ett stort antal försök att få delar av valresultat ogiltigförklarade i delstater där Trump vunnit 2016 men förlorat 2020. Efter omfattande kontrollräkningar och undersökningar av ansvariga myndigheter – samt en rad avgöranden i domstolar – stod det klart att alla påståenden som, om de varit sanna, hade påverkat valutgången var ogrundade.
Trump själv uppmanade, delvis i hotfulla ordalag, de högst ansvariga för Georgias valmyndighet att ”hitta” tillräckligt många fler Trumpröster, så att delstatens elektorer skulle gå till honom själv. De som uppmanades till lagbrott var republikanska partimedlemmar, men vägrade bryta mot författningen.
Sedan avsåg Trump och en krets kring honom att få partivänner i några delstaters kongresser att utse andra elektorer än de väljarna valt. Inför den formella registreringen av valresultatet i kongressen 6 januari 2021 sattes hård press på vicepresidenten Mike Pence. Han skulle, i sin andra roll som senatens talman, han leda förrättningen.
Under medverkan av en mindre grupp senatorer och kongressmän utsattes han för krav på att begå uppenbart lagbrott. Han vägrade dock det Trump begärde, att självsvåldigt ta sig en befogenhet han inte hade, och återförvisa några delstaters val till deras kongresser.
Som påtryckning på vicepresident och kongress organiserades ett stort uppbåd av Trumpanhängare för att tåga mot kongressen. En kärna var medlemmar i våldsbejakande, Trumpstödjande högerorganisationer. Det skulle ”gå vilt till” som Trump uttryckte det, då han uppmanade till deltagande.
Att Trump själv kände till att delar av mobben medförde vapen har redovisats i vittnesmål inför utskottet. Upploppet och stormningen som följde var en del i ett – misslyckat – statskuppsförsök.
Justitieministern William Barr hade innan han avgick i december 2020 flera gånger försökt klargöra för Trump att det helt saknades hållbar grund för att Bidens seger skulle ha berott på valfusk. När Barr avgått höll han tyst offentligt, till efter 6 januari, i stället för att varna kongress och väljare om det han själv ville slippa vara inblandad i.
Med stor möda och gemensamt avgångshot kunde kvarvarande chefer i justitiedepartementet avvärja att Trump utsåg en ren hantlangare till minister. Dennes uppgift skulle ha varit att få fart på försöken att via delstatskongresserna upphäva väljarnas valutslag.
Trump är skyldig. Han är en fara för demokratin. Det senare kunde alla, utom de som ville blunda, se långt före 6 januari 2021. Det kunde också den samling av högerradikaler från elva länder som hösten 2020, med tre toppnamn i svenska SD i spetsen, föreslog Trump till Nobels fredspris.
I detta deltog även dåvarande partiledaren i SD:s holländska broderparti, en man som gjort sig känd för aktivt spridande av Putinrysk desinformation. Trump var en tillgång för Putin.
Liksom de många inställsamma bland Trumps republikanska partivänner kunde de i SD se det tydligt. Ändå gjorde de det de gjorde.