Slagord och tuff jargong passar särdeles illa i kriminalpolitiken. Trots det har vi sett mycket av det de senaste åren. Mindre har det varit av eftertanke och saklighet.
En utredning politikerna borde läsa trillade ner för snart en månad sedan. Särskilt mycket mediautrymme fick rappporten inte, men lite. Mer borde den ha fått. Det var en utvärdering av Nationellt forensiskt centrum (NFC) som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomfört. I den finns en hel del intressant att läsa. Kritiken från Brå är dräpande.
NFC sysslar bland annat med att säkra dna-spår, bedöma eventuellt narkotikainnehåll eller analysera mobilers innehåll. Det är verksamhet som många gånger är avgörande för polisarbetet. De senaste tio åren har centret återkommande fått kritik för långa handläggningstider. Samma senfärdighet får NFC ris för i Brå-rapporten. I likhet med resten av polismyndigheten har NFC personalmässigt ökat över tid. Men det har uppenbarligen inte varit tillräckligt för att rätta till problemen.
På några år har NFC handläggningstid av narkotikaärenden ökat från i snitt två veckor till två månader. När det gäller grova brott är handläggningstiden inte mycket längre nu än för några år sedan, men NFC sitter länge på ärendena: mellan två och fyra månader.
Såsigheten försenar inte bara brottsutredningarna. NFC:s långa handläggningstider leder till att förundersökningsledare och åklagare emellanåt avstår från att begära forensisk undersökning, det är slutsatsen Brå drar av enkätsvaren från förundersökningsledare och åklargare. Det är mycket allvarligt och borde leda till fetstilade rubriker och det politiska intresset borde vara stort! Försenade eller sämre brottsutredningar hjälper ju knappast att döma fler skurkar och banditer till inlåsning och kriminalvård.
NFC behöver ruskas om och politiker bör fundera på vad de kan göra för att förbättra det forensiska polisarbetet. Kan man få det tekniska arbetet i rullning finns mycket att tjäna, både i rättssäkerhet och brottsbekämpning. Ökad upptäcksrisk och brottsuppklarning kan öka trycket på brottslingar av olika sort.
De senaste årens enkelspåriga kriminalpolitiska prat måste få ett slut. Att en del gängskjutare och hotare sitter något längre tid på anstalt kan vara gott för både dem och andra. Men det räcker inte. Polisen behöver använda de resurser och verktyg de redan har tillgång till bättre. Nya lagar och mer pengar är inte alltid lösningen.
Politiker måste se var de verkliga problemen finns i polisarbetet, inte hitta på egna. De ska inte heller låsa sig till politik som kanske drar röster, men som är både dyr och till liten eller ingen samhällsnytta.