Det är också ett tillfälle att minnas hur det mest spektakulära ofta är något annat än det viktigaste som pågår. Ett vanligt misstag är att felbedöma hotbilder utifrån tillfällig nyhetsdramatik på platser där den syns bra i tv. De stora säkerhetshoten mot de demokratiska länderna är inte terrorligor. Långt farligare är dels klimatförändringar, dels förtryckarstater med maktresurser i ekonomi, militär och underrättelsetjänster.
Terrorligor kan göra väldig skada i svaga, sönderfallande och krigshärjade länder. De kan även utföra eller inspirera till mord och andra attentat. Men så länge de inte understöds av stater med resurser och vilja att skada demokratierna är deras möjligheter små att på allvar hota frihet och samhällsordning i länder som Sverige.
Den mest dramatiska inrikes händelsen nyhetsåret 2017 var morden på Drottninggatan i Stockholm, med en stulen bryggarbil som vapen. När polisutredningen blir klar och åtalet väcks lär mer detaljer komma fram i ljuset, kanske om hur propaganda och personkontakter inspirerat den ensamme mördaren till att från slitet i svartjobbens och fifflets undre värld ta steget till attentatsman.
Men så mycket har redan klarnat att morden på Drottninggatan knappast var tecken på kraft och resurser hos någon avancerad extrem organisation. Bilden är likartad vad gäller flera, men inte alla, de uppmärksammade attentaten i Europa. Ligor och våldsrörelser som följt i al-Qaidas fotspår har visserligen fått en del, ofta psykiskt störda, kriminella och narkotikaskadade män att begå våldsdåd, i enstaka fall med åtskilliga dödsoffer. Men de har inte fått något påtagligt stöd i invandrargrupper i väst, där man i allmänhet kommit att se på dessa extremister och kriminaldårar med avsmak och vämjelse.
Inte heller har dessa organisationer visat mer än mycket begränsade prov på att kunna organisera större, farliga operationer mot europeiska länder. Det är trots detta riktigt och nödvändigt att lägga mycket arbete hos säkerhetspolis och underrättelsetjänster på att spana på både dessa och andra demokratihatande extremistgrupper. Faran för värre attentat än det på Drottninggatan finns där, även om andra hotbilder är mer allvarliga. Underrättelsesamarbetet mellan de demokratiska länderna är ytterst viktigt här – liksom när det gäller vaksamhet mot såväl förtryckarstater som den kriminalitetens halvvärld där knarkbaroner, skurkstater och bedragare möts i brevlådeföretagens och de fala affärsjuristernas paradis.
Men att göra terrorismen till det unikt stora hotet är ett misstag. Det kan få farliga följder. Utrikes- och inrikespolitik har betydligt värre hotbilder att förhålla sig till. Hejdas inte de fossila bränslenas inverkan på klimatet kan kaos och konflikter utlösas på en del håll i världen med globala följder för fred och ordnade sociala förhållanden. Även sammanbrott för frihandeln, som följd av president Trumps och andra handelsfienders, aktiviteter, kan utlösa omfattande ekonomiska och sociala kriser. Det gäller även finanskriser utlösta av den på många håll pågående uppbyggnaden av skuldberg och spekulationsbubblor.
Men mer omedelbart är hotet från militärt starka och mot den demokratiska ordningen fientliga stater, där en statsmakt präglad av korruption och rättslöshet har både säkerhetspolis och nättroll som medel mot länder som Sverige. Ryssland är det främsta, inte det enda, exemplet. Inbillningen att terroristligor är ett enastående hot är en av de vanföreställningar som sådana staters propagandister gärna vill att vi ska tro på.