Johan Söderberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, är lågmält nöjd (20/1). Jessica Ekermann, brottsförebyggande samordnare i Flen, ursäktar sig försiktigt (24/1).
Det gäller den senaste årsrapporten ”Trygghet och säkerhet” i serien Öppna jämförelsen från Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Katrineholm har klättrat åtta placeringar och ligger ungefär i mitten i kommuntabellen. Flen har sjunkit 15 platser och befinner sig i botten.
Betyder det att de ansvarigas reaktioner är rimliga? Nej, eftersom sammanställningen rymmer samma problem som många liknande. Enskilda mått kan ha stort analysvärde, när de förses med reservationer. Men när alla variabler läggs samman till ett enda betyg och kommunerna, med sinsemellan olika karaktär och förutsättningar, rangordnas så kan det skapa mer förvirring än klarhet.
Visst är det intressant att titta på och jämföra förekomst av, var för sig, vårdkrävande olyckor, bränder i byggnader, anmälda våldsbrott och upplevd trygghet. Men hur – och framför allt varför – vikta ihop, säg, äldres fallolyckor med fylleslagsmål på krogen och villabränder?
De anmälda brotten är ett kapitel för sig. De kan berätta något om sakernas tillstånd för den som har alla ”om” och ”men” i bakhuvudet. Men de kan även bli direkt vilseledande. Om polisen genomför en satsning mot viss brottstyp, exempelvis aktivt samla in tips om våld i nära relationer, går anmälningssiffrorna med största sannolikhet upp. Det är en bra sak. Men i kommunrankningen blir det en dålig sak. Kommunen får en sämre placering.
Man kan rent av säga att kommuner med en aktiv polis kan straffas medan kommuner i de mer tillbakalutade lokalpolisområdena kan belönas i de här öppna jämförelserna.
Det sammanvägda måttet kan inte bli annat än godtyckligt och behöver inte säga något om särskilt mycket. Vad Katrineholms och Flens blygsamma rörelser i tabellen, från ett år till ett annat, betyder blir därför inte mer än gissningar på svajig grund.
Så om kommunerna har analysresurser kan de använda dessa öppna jämförelser i sitt arbete för mer trygghet och säkerhet. Men det gäller att plocka ut rätt delar, förse dem med rätt brasklappar och hellre se förändringen hos sig själv över tid än att stirra på andra kommuner.
Sedan gäller det att hålla isär olika mätningar – Öppna jämförelser, SCB:s medborgarundersökning, polisens trygghetsmätning respektive medborgardialog – som använder skilda metoder och undersöker delvis olika saker. Det är det där med äpplen och päron.