”Sverigedemokraterna lovar miljarder till Sveriges kommuner”. ”SD vill satsa 30 miljarder mer än regeringen på kommunerna”. ”SD vill ge mer stöd till kommunerna”.
Det är några av torsdagens medierubriker efter Sverigedemokraternas presentation av sin budgetmotion, med tyngdpunkt på stora ekonomiska tillskott till ”välfärden”.
Partiet gjorde en stor sak av sin satsning på kommunerna vid sin presskonferens, där den ekonomisk-politiske talespersonen Oscar Sjöstedt med hjälp av Powerpointbilder illustrerade kommunernas bekymmersamma situation och SD:s påstått kraftfulla åtgärder mot detta.
Men det är inte sant. Rubrikerna är felaktiga. SD gör inte detta.
Partiet ger med den ena handen till kommunerna och tar med den andra. Och SD tar betydligt mer än det ger, vilket minskar resurserna till bland annat förskola, skola och äldreomsorg. Man skär hårt i flera statliga ersättningar och skickar notan till kommunerna, utan att låtsas om det.
Se på siffrorna för nästa år. Sverigedemokraterna vill höja det generella statsbidraget med 5 miljarder kronor, vilket betyder 3,5 miljarder till kommuner (och 1,5 miljarder till regioner). Samtidigt föreslår SD en minskning av ersättningen till kommunernas flyktingmottagande med 4,2 miljarder – en halvering.
Redan här blir det minus för kommunerna men SD nöjer sig inte med det. Partiet vill ta bort hela etableringsersättningen till nyanlända på 2,4 miljarder kronor, något som kommunerna till stor del måste täcka med ökade utbetalningar av försörjningsstöd.
Samma effekt får SD:s föreslagna halvering av den statliga ersättningen till nystartsjobb, etableringsjobb och stöd till yrkesintroduktionsanställningar. Där drar partiet in 2,6 miljarder.
Sverigedemokraternas minskning av det generella anslaget till arbetsmarknadspolitiska program med 4,4 miljarder – även det en halvering – motsvaras visserligen av en höjning av bidraget till arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet. Men även den manövern ger kommunerna ökade kostnader som partiet inte kompenserar för.
Till det kan läggas en mystisk minskning av Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader på 1,2 miljarder, vilket i praktiken är en allmän anslagsminskning som får konsekvenser för programverksamheten – och kommunnotan.
Partiets nej till regeringens (i praktiken Centerns) ingångsavdrag, en nedsättning av sociala avgifter vid anställning av personer som står långt från arbetsmarknaden, kommer också ge något högre kostnader för kommunala arbetsgivare, även om det är svårt att uppskatta hur stora de blir.
Det finns säkert ytterligare ett och annat i SD-motionen som kan läggas på plussidan i kommunernas resultaträkning. Men de effekterna kan inte bli annat än små och förändrar inte helhetsbilden: SD:s politik ger kommunerna försämrad ekonomi under hela mandatperioden. För även de extra statsbidragen för 2021 och 2022, på 10 respektive 15 miljarder, äts upp av ökade kommunkostnader på samma sätt som under nästa år.
Det sätt på vilket SD kapar budgetposter är intressant i sig – halvering efter halvering, närmast på kronan. Varför krångla till det med mer noggranna överväganden?
Vi har sett detta förr. I valrörelsen granskade Svenska Dagbladet SD:s ekonomiska politik och visade just det här: Hur partiets minskningar av ersättningar till nyanländas etablering lämnade ett stort budgethål.
Alla partier tonar ner och döljer vissa budgeteffekter, men sällan i den här storleken och så flagrant.
Desto märkligare är att många medier som bevakar lanseringen av SD-budgeten inte är mer observanta. Journalister spelar allt för ofta med i partiets tal om ”satsningar” på kommunerna utan att läsa alla budgetposter.