En del energipolitik var lite luddig, när regeringen nyligen gav en knippa uppdrag till olika myndigheter. Men tydlig innebörd hade beskedet att Strålsäkerhetsmyndigheten beordrats ta fram säkerhetsföreskrifterna för nya typer av kärnreaktorer.
Det var bara första steget. Men regeringen har, som väntat, börjat frigöra sig från tidigare politiska tabu mot nybyggd kärnkraft. Prognoserna pekar på att behovet av elström är på väg mot dubbla nuvarande förbrukningen. Klimathot och ny teknik har ändrat förutsättningarma för all energipolitik.
Partier som inte tidigare omprövat det kärnkraftmotstånd som de länge, eller bara tidvis, stått för kan nu väntas göra det. Att såväl Socialdemokraterna som Centern skulle byta ståndpunkt har mest varit en tidsfråga. Den presskonferens energiministern Kashayar Farmanbar hade tillsammans med miljöministern Annika Strandhäll tyder på att förändringen har börjat.
Kashayar Farmanbar gör nu skillnad, till det bättre, men var ett oprövat kort, i energipolitik och rikspolitik i stort, då han oväntat togs in i regeringen. Han hämtades från regionpolitiken i Storstockholm och hör hemma i statsminister Magdalena Anderssons hemkommun Nacka.
Han framstår som en fackminister utan bred partiförankring men utsedd som personligt betrodd av statsministern. I det liknar han statsrådet Max Elger, som ansvarar för de viktiga finansmarknadsfrågorna, där det snart kan komma att hetta till genom krigets och penningpolitikens återverkningar.
Uppdraget till Strålsäkerhetsmyndigheten gäller de relativt små reaktorer, som nu är på väg in på marknaden, och är avsedda att serietillverkas. Det är denna reaktortyp som koncernledningen i statliga Vattenfall uttryckt intresse för. Samma slags reaktorer skulle ligga nära till hands för att bidra till elförsörjningen hos nya processindustrier som ska leverera bland annat stål – och behöver stora mängder vätgas. Regeringens beslut hade framstått som osannolikt då MP ännu ingick i regeringen. Nyligen har dock Per Bolund (MP) visat viss öppenhet för sådana reaktorer, om företag vill bygga dem.
Alla industrier som nu flockas kring Stora och Lilla Lule älv kan inte bara förlita sig på några Norrlandsälvar. Den elektriciteten behövs även till annat. Såväl vindkraft som kärnkraft lär behövas i rätt stor skala även i övre Norrland. Bestämmelsen att kärnkraft bara får byggas där det i dag står reaktorer är en kvarleva från en tidigare uppgörelse mellan främst M, C och S. Den kan förutses bli struken efter de nya partiöverläggningar om energin som lär följa efter valet.
Andra uppdrag om regler för solpaneler på kommersiella och statliga fastigheter och om villkoren för fjärrvärmeverkens elleveranser är knappast stridsfrågor. Luddig är däremot motiveringen för att myndigheter ska ta ett nytt grepp om pågående "modernisering" av vattenkraftverkens vattendomar.
Målet sägs vara både "största möjliga nytta för vattenmiljön" och effektiv tillgång på el. Dessa ord lägger dimma kring en påtaglig målkonflikt. Klimatpolitiken kommer att kräva att andra miljöhänsyn i älvarna blir lägre värderade.