Maria Ehrnfelt (M), ordförande i Strängnäs barn- och utbildningsnämnd, ser årets resultat i grundskolan som ett gott tecken, säger hon till Strengnäs Tidning. Trots stor elevfrånvaro under våren, på grund av corona, är högre andel av niorna i de kommunala skolorna godkända i alla ämnen, jämfört med förra året. Även andelen behöriga till gymnasiets yrkesprogram är högre.
Plus är förstås bättre än minus. I detta fall är dock lättnad mer passande än glädjeskutt. Skolorna tycks ha klarat av att bedriva undervisning trots de väldigt speciella omständigheterna de senaste månaderna.
Men förbättringarna är små – närmast inom felmarginalen – och än så länge tillfälliga. Det är alldeles för tidigt att tala om en vändning. De skolansvariga gör därför bäst i att leva kvar med insikten att Strängnäs kommunala skolor befinner sig i kris.
För kris är vad detta är, tydligt visad av Kommunrevisionen i en granskning för några veckor sedan. Den långsiktiga trenden är sjunkande resultat enligt alla variabler och sätt att mäta. Det gäller andelen nior som uppnått kraven i alla ämnen, andelen behöriga till yrkesprogram och genomsnittligt meritvärde.
Strängnäs kommuns skolor gör sämre ifrån sig än jämförbara kommuner och rikssnittet. Slutsatserna står sig även om man räknar bort nyanlända elever. Alla de kommunala skolorna presterar också sämre än vad de borde utifrån en beräkning av de socioekonomiska förutsättningarna, som föräldrarnas utbildningsnivå. Det gäller även Mariefreds skola som ligger bäst till och vars resultat ligger på rikssnittet.
Problemanalysen borde sedan länge ha kommit förbi de enkla förklaringarna. Det har den bara delvis. ”I intervjuer på alla nivåer framkommer att det råder resursbrist inom skolan i kommunen”, skriver Kommunrevisionen.
Att skolan som helhet har för lite pengar är en mycket vanlig, om än diskutabel, uppfattning – vem man än frågar i Sverige. Men i samma revisionsrapport framgår att Strängnäs avsätter mer pengar per elev till skolan än genomsnittskommunen.
Och det kan vara så att skolan betalar för mycket för sina lokaler, som Maria Ehrnfelt säger till Strengnäs Tidning. I statistiken är dock de kostnaderna lägre för Strängnäs än i riket och i jämförbara kommuner. Det är inte som förr.
Det som sticker ut är i stället kostnadsposten ”övrigt” där bland annat kostnaderna för administration finns. Den är drygt 4 000 kronor högre i Strängnäs per elev och år än i landet som helhet.
Det är något att titta på, liksom resurstilldelningen mellan skolorna. Kommunrevisionen förordar att kommunen fördelar pengar med större hänsyn till elevers olika förutsättningar. Många politiker ger läpparnas bekännelse till ett sådant mål. Men vilka av dem kommer att försvara en förändring där exempelvis Mariefredsskolan får mindre pengar än annars?
Störst fokus bör dock läggas på sättet att arbeta. Det handlar om lärarna och skolledarna. I revisionsrapporten liksom i Skolinspektionens tillsyn pekar man på brister i rektorernas ansvar för det pedagogiska ledarskapet och i deras kompetensutveckling.
Men mest allvarlig är Kommunrevisionens bedömning att inte alla elever som behöver särskilt stöd får det och att förutsättningarna att ge stödet skiljer sig mellan skolorna. Det tar för lång tid att utreda behov och sätta in stöd. Lärare pekar på allt för omfattande administration, vilket bidrar till att stödinsatserna inte blir så systematiserade och breda som önskvärt.
Problembeskrivningen på sidan 14 i rapporten är så pass detaljerad att det går att se en rak linje mellan oförmågan att ge rätt stöd i rätt tid och de otillräckliga skolresultaten. Om Strängnäs politiker och skolledare skulle bli tvungna att styra all sin energi mot en enda brist, bör det vara denna.