De senaste årens alarmism där snart sagt alla Sveriges problem kopplas till invandring har satt avtryck i opinionen. Jämfört med några år tidigare säger fler svenskar att invandringen bör minska, när frågan ställs på det sättet.
Vissa partier samspelar med denna opinion – mobiliserar väljarstöd med krav på skärpt invandringspolitik och hänvisar till opinionen. Mer invandringspositiva politiker tassar försiktigt i frågan, då de upplever att deras manöverutrymme är begränsat. Vilket skapar en ond cirkel där frihetliga åsikter om invandring tvingas stå tillbaka.
Men det är inte hela bilden. Opinionen är inte entydig. När frågeställningen bryts ner, konkretiseras och kopplas närmare verkligheten ger svenskarna andra svar.
Svenska Kyrkan, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset har gjort just det och presenterade resultaten på torsdagens DN Debatt. De har låtit opinionsföretaget Novus ställa några frågor.
Ska barn och föräldrar som splittrats på flykt ha rätt att återförenas i Sverige? 59 procent av de svarande instämmer helt eller delvis.
Ska svårt sjuka barn eller vuxna ha möjlighet att stanna i Sverige? 62 procent säger ja, instämmer helt eller delvis.
Ska barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska ha möjlighet att stanna i Sverige? 73 procent instämmer helt eller delvis.
Resultaten bör inte förvåna. När människor får tänka sig in i livssituationer, i stället för svara på mer abstrakta frågor om mer eller mindre invandring, blir de mer invandringspositiva.
De tre frågorna går samtidigt rätt in i det som den pågående parlamentariska migrationskommittén diskuterar för närvarande. Det handlar om villkoren för familjeåterförening. Detta rör möjligheten för familjer att leva tillsammans även efter en flykt. Det är inte ”anhöriginvandring” vilken som helst, ett ord som invandringsrestriktiva politiker gärna använder i tid och otid för att bunta ihop och ludda till vad frågan gäller.
Till saken hör att de som söker uppehållstillstånd med anknytning till en förälder eller make/maka har samma asylskäl som hon eller han, för att alla har en hotbild mot sig eller för att de tillhör samma kärnfamilj. Om alla hade kommit till Sverige samtidigt hade alla fått stanna.
En annan kommittéfråga är huruvida en ny humanitär skyddsgrund ska införas i lagstiftningen. Det senare kan röra just svårt sjuka personer eller sådana som levt så länge i Sverige att de hunnit rota sig, och/eller familjer där barn ända upp i tonåren inte känner till något annat land än detta. Den tidigare tillämpningen av uppehållsgrunden ”ömmande omständigheter” täckte in en del av detta, men förvandlades till en rännil i den tillfälliga asyllagen från 2016.
Novusundersökningen visar att de som arbetar för en mer generös asyllagstiftning kan räkna med stöd från befolkningen, om de presenterar frågan på rätt sätt.