En rad ryska flyktingar i Europa har blivit måltavlor för mördare utsända av den ryska regimen. Men inte heller de av deras släktingar som är kvar i Ryssland kan känna sig säkra.
Åtminstone sex exiltjetjener blev varse om det förra veckan. I en samordnad aktion mellan 22 och 24 december fördes runt 50 av deras familjemedlemmar bort från sina hem i Ryssland, främst i Tjetjenien i norra Kaukasus.
Kidnappningar är ett etablerat verktyg för förtryck i den ryska delrepubliken. Men omfattningen, graden av samordning och den höga andelen bortförda kvinnor denna gång är något nytt.
De landsflyktiga är regimkritiker och människorättsaktivister. En av dem är den i Sverige bosatta bloggaren Tumso Abdurachmanov, som har publicerat skärmdump av ett sms från någon som påstår sig hålla släktingarna som gisslan. Han uppmanas be Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov om ursäkt och sluta med sitt regimkritiska bloggande – under hotet att släktingarna dödas.
Abdurachmanov driver en av tjetjener mycket välläst blogg och har överlevt ett uppmärksammat mordförsök i Gävle.
I februari 2020 blev han attackerad i sitt hem av en man med en hammare. Abdurachmanov lyckades freda sig själv, slå ner angriparen och tillkalla polis, och dessförinnan själv hålla ett förhör med gärningsmannen som han spelade in och publicerade.
I våras fastställde Hovrätten för Nedre Norrland straffet för angriparen, en rysk medborgare: tolv års fängelse för mordförsök. En kvinna som användes som lockbete genom att gå in i en relation med Abdurachmanov dömdes till 1,5 års fängelse för medhjälp till grov misshandel. Rätten motiverade det milda straffet med att hon inte förstått att han skulle dödas.
Listan på mördade exiltjetjener börjar annars dock bli lång. Ta bara Europa:
2009 blev Umar Israilov ihjälskjuten i Wien. Han hade varit aktiv i det väpnade motståndet mot den ryska centralmakten och dess allierade i Tjetjenien, gripits, torterats, tvingats byta sida men lyckats fly utomlands. Väl i väst försökte Israilov driva ett mål mot den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov som personligen ska ha torterat honom och andra i hans åsyn.
Under de senaste åren har ytterligare tre tjetjenska flyktingar mördats. Zelimchan Changosjvili, ihjälskjuten i Berlin 2019, Mamichan Umarov, ihjälskjuten i Wien 2020, och Imran Alijev, knivdödad i Frankrike 2020.
I alla dessa mord, förutom det på Alijev, har mördarna gripits och dömts. I samtliga fall finns det spår till den ryska statsmakten.
Och det är så man ska se på detta. Attackerna på exiltjetjener får inte betraktas som gärningar begångna av en apart småfurste i Tjetjenien. Kadyrov är en del av den ryska staten och har ”en symbiotisk relation” till Kreml, som en europeisk underrättelsetjänst har uttryckt det i Uppdrag Gransknings reportage om den ryska statsterrorn. Det är inte heller bara ryska medborgare från Tjetjenien som har mördats och utsatts för mordförsök i väst genom åren.
Allt detta måste leda till viktiga slutsatser för svensk och europeisk del. Polisen måste ta hoten mot ryska medborgare i exil på stort allvar. Umar Israilov upptäckte att han var övervakad och bad kort tid före mordet om polisskydd. De österrikiska myndigheterna avslog hans begäran.
Samma allvar måste finnas i asylbeslut. Det ska vara mycket till för att neka asyl till ryska medborgare, särskilt tjetjener, med dokumenterad hotbild.