Regionerna får extra pengar till sjukvården. Det var regeringens med SD:s besked på måndagen.
Landets 21 regioner ska dela på 6 miljarder kronor. För Sörmlands del handlar det om sisådär 180 miljoner kronor. Det är pengar som kan fylla några luckor nu när Region Sörmlands behöver spara in flera hundra miljoner kronor på sin verksamhet. Ändå är det inte i en varm omfamning som beskedet möts av. Snarare är det mutter och surande, både i Sörmland och på andra håll.
Christoffer Öqvist (M), regionstyrelsens ordförande i Sörmland, verkade långt ifrån nöjd när beskedet nådde honom. "Det är inte ett stort tillskott i det stora hela" säger han (4/3). I Värmland hör man liknande tongångar. Åsa Johansson (S), regionstyrelsens ordförande säger till Dagens Samhälle (4/3) "Vi behöver de här pengarna, men jag hade hoppats på mer".
Svaret från regionerna verkar helt enkelt vara: Vill. Ha. Mer.
Och visst är det så att mer pengar kan göra skillnad inom sjukvården. När inflation och kostnaderna för pensionsavgångar och viss sjukvård ökat för flera regioner kan det vara klokt att staten går in med vissa stödåtgärder. Inte minst för att dämpa neddragningar på sjukvård som kan vara verkligt nödvändig.
Samtidigt har regionerna rätt att ta ut skatt och ett grundlagsskyddat självstyre. De behöver försäkra att de skattemedel de själva beslutar om används på rätt sätt och går till rätt saker. Medicinsk personal och teknik ska då ligga högt på dagordningen. Staten kan såklart stötta upp med något mer pengar, som nu, men det betyder inte att dessa medel leder till bättre sjukvård.
Det finns regionaktiviteter vars nytta är tveksam eller nära noll. Då kan ytterligare pengar från staten lika gärna fördjupa de strukturella problem som finns inom vården. De förändringar som skulle kunna få ned utgifterna uteblir eller skjuts på framtiden. Dessutom: När alltmer av sjukvårdens finansiering sköts av staten men besluten fattas i regionerna snedvrids ansvarsfördelningen.
Det som behövs på många håll, inte minst i Sörmland, är en ekonomisk sanering – inte mer pengaströsslande. Att leva över sina tillgångar har konsekvenser. Bland annat ser nu en parlamentarisk kommitté över möjligheterna att införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Därför kan det vara en bra sak att de pengar som staten nu skjuter till knyts till ett åtgärdspaket där regionerna bland annat ska få stöd i effektiviseringar av sina verksamheter.
Bland annat behöver politikerna i Sörmland ställa sig frågan: Behöver länet verkligen tre sjukhus? Kan mer och viss vård koncentreras till vissa orter? Och som Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner, berättade för tidningen nyligen "Patienterna kanske får finna sig i att åka lite längre till viss typ av vård eller ingrepp".
Avslutningsvis: Öqvists kritik mot hur de föreslagna extrapengarna fördelas mellan regionerna kan också vara relevant. Det är en diskussion som kan vara värdefull – demografi påverkar förutsättningarna för regionernas och sjukvårdens jobb. Län med många mycket äldre får till exempel oftare ett tyngre vårduppdrag. Men regionrådet får inte fastna vid att lösningen skulle stavas pengar från staten. Lärdomen i detta får inte bli att staten kommer till undsättning så fort man skäller och gnäller.