"Från skärm till pärm". Så beskrev L-ledaren Johan Pehrsons regeringens skolpolitik under en presskonferens i måndags. Det låter mycket lovande!

Nu är det förskolan som hamnat i topp på statsrådets dagordning. Tillsammans med skolministern Lotta Edholm (L) gjorde Pehrson klart att detta med digitala verktyg, och skärmar, inte hör hemma i förskolan. Därför vill man att förskolans läroplan inte längre ska ställa krav på digitala verktyg i förskoleundervisningen. Tanken är att förskolans utbildning i huvudsak ska bli skärmfri. Ska dessa redskap införas ska det finnas vetenskapligt stöd för detta, anser statsråden.

Det är mycket bra. Det borde vara självklart från start att förskolors undervisning ska luta sig mot vetenskapliga belägg. 

I dag innehåller läroplanen för förskolan den här sortens formuleringar. "Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information". Låter det som en lämplig nivå för barn som bara är några år gamla?

Mycket talar emot en "digitaliserad" förskola. I värsta fall skadar skärmarna förskolebarnens inlärning. I bästa fall är det rent slöseri. Bland remisserna till Skolverkets förslag på ny digitaliseringsstrategi för skolväsendet kan man läsa en hel del kritik mot digitala verktyg för barn. 

Lunds Universitet gör klart att digitala verktyg i förskolan är helt "bortkastat" på barn upp till två års ålder. Karolinska institutet konstaterat att skärmar och teknik av liknande slag innehåller många distraktioner. "Verktygen'' stör koncentrationen och kan slå mot minnesförmågan. Skärmar försämrar förutsättningarna för inlärning, språkutveckling och hämmar mänsklig interaktion. Karolinska institutet säger rakt av: "Små barn bör inte använda digitala verktyg alls".

Betyder det att alla skärmar i förskolan bör slängas? Nja. Förvisso talar mycket för att unga pojkar och flickor lär och utvecklas bäst i "analoga" miljöer tillsammans med andra barn. Men också med vuxna som leder och övervakar. Men det kan fortfarande finnas vissa nyttor för enskilda barn med särskilda behov. Användningen av digitala verktyg bör då bedömas utifrån ålder. Detta ska ske varsamt och under uppsikt av vuxna. Detta talar inte emot att man senare i skolgången, bit för bit, får ökande andel undervisning med digitala verktyg.

Regeringens inriktning är riktig. Onödigt tramsande med skärmar i förskolan behöver få ett slut.