Gömma eller låtsas som ingenting. Det är inga ovanliga politiska strategier om man vill begrava obekväma frågor. Men det löser inga verkliga problem.
Det ska man hålla i bakhuvudet när regeringen nu tillsatt ännu en utredning om hur finansieringssystemet för svenska skolor ska utformas. Skolminister Lotta Edholm slog på stora trumman när hon presenterade utredaren Lena Holmdahl, utbildningsdirektör i Stockholms stad, och utredningsdirektiven för ett litet tag sedan. "Helrenovering", kallar Edholm denna skolpolitik.
Hur det blir med den saken återstår att se. Kanske kan den här utredningen lösa upp några knutar som fått flera riksdagspartier att fastna i ståndpunkter som försvårat en förändring av skolpengens utformning och en mer rättvis resursfördelning. Det blir i så fall positivt.
I dag bestäms friskolornas skolpeng utifrån den kommunala skolans kostnader. Det är inte rimligt. Kommuner har uppdrag som friskolorna inte har. De måste till exempelvis erbjuda skolplats åt alla barn i kommunen.
Friskolorna kan däremot sätta tak för hur många elever de ska ta emot. De kan därmed få ersättning för något de inte kan behöva utföra. Uppbackade och uppmuntrade av en del friskoleintressen har en del partier, däribland L, C och M fram tills nyligen vägrat erkänna detta ojämlika konkurrensförhållande.
Men nu ska frågan utredas. Det ska föreslås en nationell skolpengsnorm. Den ska ta hänsyn till kommuners och fristående skolors olika förutsättningar samt föreslå ett golv för hur lite kommunerna får lägga på skolan.
Mer statligt inflytande i skolan ska inte uteslutas som vägar framåt. Samtidigt har olika kommuner olika förutsättningar. Det är däremot lovande att det i direktiven erkänns att kommunala skolor har ett större ansvar än friskolorna och att skolpengsnormen ska avspegla detta.
Samtidigt har flera av de här frågorna redan tröskats i tidigare regerings Likvärdighetsutredning av Björn Åstrand. Enligt den borde kommunerna få göra avdrag på skolpengen för sin överkapacitet. På så vis skulle friskolorna inte få betalt för de uppgifter som de inte utför eller har ansvar för. Det hade varit en rättvis reform.
Men när denna fråga senast lyftes i riksdagen slog M, KD, L, SD och C hårt mot den här sortens "renoveringar". Hade de i stället röstat med eller skrivit ihop sig med regeringen hade vi i dag haft ett system på plats som hade rensat ut en del konkurrenssnedvridning.
Någon brådska verkar regeringen nu inte ha. Utredningens slutsatser ska redovisas först efter nästa ordinarie val, 2026.
Inte heller de andra partierna, däribland Socialdemokraterna, går fria från skuld i den här frågan. Även deras missriktade utredningsprojekt om "vinststopp i välfärden" kom att försvåra och fördröja varje seriös diskussion om en förändrad skolpeng. Hade denna yviga vänsteragitation undvikits hade flera partier nu sluppit att gräva sig ur sina skyttegravar.