Bilkörandet dödar och skadar. Det är ofta en obekväm sak för många bilister att ta till sig. Bara de senaste 20 åren har 6 714 människor omkommit i trafiken i Sverige. Antalet svårt skadade är lite mer än åtta gånger fler. Innan dess har trafiken skördat ännu fler liv. De som sätter sig i bilen utsätter sig själv och andra för risker när de ska ratta sig fram på svenska vägar. Sådant behöver sägas oftare.
Häromveckan släppte Transportstyrelsens preliminära siffror över trafikdödligheten i Sverige. Myndigheten konstaterar att antalet trafikdöda växte från 227 till 232 mellan 2022 och 2023. Men i Sörmland är utvecklingen det motsatta: från 11 till 8. Antalet lindrigt och svårt skadade krympte också i länet till 391 respektive 55.
Och även om varje dödsfall och olycka givetvis är oönskad, så är sådana positiva resultat värda att lyfta. Vad det beror på är svårt att utröna, men om länets beslutsfattare lyckas identifiera några särskilda eller nya framgångsfaktorer finns det skäl att bygga vidare på dessa.
Antalet olyckor följer ofta invånarantal och var de mest trafikerade vägarna går. Därför förvånar det inte att det varit särskilt illa i Eskilstuna och Nyköping, båda är länets stora kommuner och stora vägar går rakt igenom dem. Men även Katrineholm och Flen drabbades förra året.
Trafikdödligheten och skadorna i vårt län följer samma mönster som riksplanet i stort. Det är främst personbilisterna som drabbas – på riksplanet och i Sörmland utgör de nästan hälften av de trafikomkomna och 60 procent av de svårt skadade 2023. Samtidigt är inte bilisterna ensamma, bland förra årets trafikdöda utgjorde fotgängare och cyklister en femtedel. Deras säkerhet blir alldeles för ofta nedspelad.
Den sortens siffror kan givetvis verka nedslående. Och den stagnation som synts på riksplanet, och små tendenser till ökande trafikdödlighet senaste åren, trots nollvisionen, bör leda till vaksamhet hos myndigheter och politiker. Små och tillfälliga uppgångar kan givetvis ske – inte alla olyckor går att förutspå eller att stoppas. Men det får inte bli en gradvis ökning som biter sig fast.
Den positiva utvecklingen med minskad dödlighet i trafiken som pågått årtionde efter årtionde har inte vuxit fram ur intet. Vad som är politiskt möjligt styrs av ekonomin och tekniken. Utan säkrare bilar och av ingenjörer genomtänkta vägar kommer politiken inte långt. När till exempel väg 56 mellan Alberga och Bie väl byggts klart till 2+1-väg med mitträcke kan den förhoppningsvis bidra till att transportera sörmlänningarna säkrare genom länet.
Men det handlar också om politisk vilja och att beslutsfattare bestämt sig för trycka undan trafikdödligheten. Insikten att högre hastigheter dödar och att lägre räddar liv har varit viktig. Fartkameror, "gupp" och sänkta hastighetsgränser har gjort nytta på många håll. De som länge slentriangnällt på sådant har i stora delar fått fel.