Att växa är bättre än att krympa. Det är flera kommuner i Sörmland smärtsamt medvetna om. När väl befolkningssiffrorna börjar lysa rött oroas många politiker.
Får en befolkningsnedgång spinn kan det få konsekvenser för både framtida företagsetableringar och kommunal service. Ambitioner om att växa är därför ett uttryck för att inte hamna i en sådan situation. Därför är de uttalade befolkningsmålen i Vingåker och Katrineholm begripliga. Samtidigt stämmer ambitionerna inte överens med verkligheten.
Katrineholms mål för i år har kommunen redan missat. När Statistiska centralbyrån presenterade kommunernas siffror för de senaste tre kvartalen hade kommunen krympt med 167 personer till 34 597 invånare. Åren innan dess var siffrorna heller inte väna mot kommunen, då på grund av covidpandemin. När målet för 2030 sattes på 40 000 invånare var det baserat på tidigare trender under en period av högre invandring än i dag. Det skulle kräva en årlig tillväxt, som var dubbelt så stor som genomsnittet åren strax innan pandemin slog till 2020.
Ska Vingåker nå sitt mål om en befolkningsnivå på 9 600 personer redan 2030 skulle kommunens invånare behöva bli över 600 fler på bara några år. Inte som de senaste tre kvartalen minus 68. Den årliga befolkningsökning som Vingåker hade behövt har kommunen inte haft sedan 2017.
Båda kommunernas befolkningsmål ger skäl till att som kommunpolitiker ha ett visst avstånd till befolkningsprognoser. De kan slå om och förändras, både upp och ned. Därför bör man inte heller vara snabb med att stänga skolor på grund av kanske tillfälligt mindre barnkullar, eller bygga mycket nytt när man hoppas eller tror på många fler. Särskilt inte i kransorterna. Sådana platser kan vara attraktiva för familjer som letar efter lantlighet och natur.
Inte heller bör politiker hänga upp sig på vilka som flyttar in. De flesta människor som flyttar till kommunen innebär klirr i kassan, antingen genom skattesedeln eller från det kommunala utjämningsystemet. Även om det fortfarande kan vara svårt att upprätthålla den service medborgarna både behöver och önskar. Den genomgång av marginalintäkterna för nyinflyttade invånare som Dagens Samhälle nyligen gjorde är en upplysande insats på området.
I den görs det klart att det inte alltid är nyinflyttade höginkomsttagare som är plus för kommunbudgeten. Är inflyttarens inkomster höga kan det bli stora avdrag i utjämningspengarna. Är skatten i kommunen mycket låg kan det till och bli minus på intäktsidan.
Barn innebär däremot ofta plus i rena stålar. Men arbetsföra människor i 30-40 årsåldern kan innebära avdrag i utjämningspengar eftersom de ofta inte kräver mycket kommunala resurser. De med lägre inkomster kompenseras även kommunerna för. Äldre och friska pensionärer är ofta en bra "affär".
Allt detta är sådant politiker kan behöva hålla bättre koll på. I alla fall när de pratar om befolkningsmål. Betydelsen för kommunkassan är inte alltid den stora frågan. Däremot kan sjunkande befolkningssiffror skada investeringsvilja i fastigheter och företag. Betydelsen av att förbättra det lokala företagsklimatet ska inte underskattas. Samtidigt kan kommuner som Katrineholm och Vingåker erbjuda närhet till landsbygd och natur, samtidigt som man kan pendla till jobb i andra orter. Mer distansjobb i en del branscher kan även göra nytta.
Ska kommuner ha befolkningsmål bör de justeras så att de bättre stämmer bättre överens med verkligheten. Kanske kan man till och med skrota dem. Målet att växa är gott nog. Och om man inte gör det bör man fundera på varför.