På måndagen lämnades "Utredningen om språk- och samhällskunskapskrav för permanent uppehållstillstånd" över till regeringen. I den föreslås det som direktivet medger: att prov i samhälle och svenska ska upprättas för de utlänningar som ansöker om permanent uppehållstillstånd. Syftet ska vara att främja integration och inkludering i samhället. Men stämmer det verkligen?

Provtagningen är en hel vetenskap. Journalister kommer ha skäl att kritiskt granska dessa prov noggrant om de blir verklighet. Oavsett om det handlar om språktestet eller samhällsdelen.

Utredningen föreslår att kravet på avlagt och avklarat prov ska inte gälla alla uppehållstillståndssökande. Personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar eller andra försvårande personliga omständigheter ska slippa testet. Det låter som en rimlig avvägning om man så tvunget vill gå vidare med förslaget. Ska permanenta uppehållstillstånd villkoras så här är det bra att dessa människor undantas. Risken är annars att kraven slår hårt mot just dem, men inte lika tungt mot andra.

Men klokast vore att helt avstå sådant villkorande. För något starkt vetenskapligt stöd finns inte för den här sortens kravställande. Det framgår till och med i utredningens forskningsöversikt. 

I den konstrateras det att många länder använder sig av språk- och samhällsprov av olika sort för vissa uppehållstillståndstyper eller medborgarskap. Men att många gör något betyder inte att det är effektivt. 

Och i genomgången görs det klart att det finns enstaka studier som visar visst samband mellan hårdare krav på prov och politiskt deltagande. Men den sammanfattade bilden är att det fattas ett "tydligt samband mellan införandet av dessa krav och en ökad integration". Dessutom är det inte svårt att se hur detta skulle slå mot personer med kort eller obefintlig utbildning, särskilt då kvinnor från krigshärjade länder med få rättigheter och underutvecklat skolväsende.

Den sortens oklara samband mellan åtgärd och effekt är skäl nog till att slänga förslaget i papperskorgen. Men nej. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) vill snabbt gå vidare med ärendet. 

Varför regeringen vill införa den här sortens villkor för permanenta uppehållstillstånd är dock ett mysterium. Enligt Tidöavtalet vill ju regeringen och dess SD-stöd skrota tillståndstypen. Ett vägval som kommer slå hårt mot människors möjligheter att etablera sig i Sverige. Vem satsar på att utbilda sig för en svensk arbetsmarknad och lära sig svenska när ens uppehållstillstånd kan sluta gälla vid varje ny prövning?

Invandrare ska anstränga sig för att lära sig svenska, hitta jobb och engagera sig för att bli en del av Sverige. Det är givet. Men kommun och stat ska inte komma undan sitt ansvar. Högt ställda krav gör inte mycket nytta när förutsättningarna är svajiga eller dåliga.

Att svenska språket är en viktig beståndsdel för verklig etablering i Sverige är närmast oomtvistat. Därför är det oroande hur kvaliteten inom Svenska för invandrare (SFI) varierar så kraftigt som undervisningen gör i Sverige. Att många invandrare närmast fastnar i SFI-undervisningen och inte lyckas ta sig vidare är ett underbetyg som måste vändas. Det är i den änden man måste börja.