Ja tack, men inte här.
Så låter det i många kommuner när planer på vindkraftsetablering blir aktuella. Det gnälls och gruffas. Både ute i lokalsamhällena och kommunledningar. Orsakerna varierar över landet, men frågan kvarstår: Var ska verken byggas?
För att råda bot på detta motstånd har en utredning som heter "Värdet av vinden" tittat på hur incitamenten för vindkraftsbyggande kan ökas. I den finns flera goda idéer som bör bli verklighet.
Först och främst: Inte alla lär bli nöjda med de förslag som utredningen nu lagt fram. Inte nödvändigtvis för nedsidorna med energislaget, utan för att vissa människor helt enkelt bestämt sig för att vara motvalls. Men de ersättningar som föreslås kan, om de genomförs, öka toleransen.
På senare år har vindkraftverken blivit allt större. Detta innebär större påverkan på närmiljön. Vindsnurrorna kan torna upp sig, avge skuggor och de kan också låta en del. Kraftverkens höjd påverkar givetvis en del vyer och natur. Detta gör att motstånd till vindkraften kan väckas eller växa i de orter där de byggs. Därför behöver också regelverken uppdateras.
Naturvärden och närliggande lokalsamhällens åsikter ska såklart vägas in vid så stora och många byggen, men det kan inte bara vara dessa intressen som det tas hänsyn till. Behovet av energiförsörjning och klimatomställning måste också väga tungt!
Utredningens förreslår att privata bostadsägare vars fastigheter ligger i närheten av vindmöllor ska få ta del av vindkraftens intäkter. Kommuner ska även i samband med tillstyrkan kunna villkora tillståndet med att vindkraftsägare finansierar det civila och lokala samhällslivet under verkets livstid. Allt detta är kloka idéer som regeringen bör gå vidare med.
Men de kommuner som hoppades kunna ta in skatt eller ersättningar från vindkraften får dock vänta. I november förra året ändrade regeringen utredningens direktiv, förändringar vilka utredaren Ulrika Liljeberg (C) anser ha förhindrat henne från att föreslå en kommunal intäkt från vindkraftverken.
Bortom frågan om ersättning måste det ställas högre krav på kommunerna att hantera vindkraftsetableringar snabbt. Dagens regelverk gör det möjligt för kommuner att stoppa och försena etableringar. Särskilt besvärligt är det att kommuner kan säga stopp och nej, och även ändra sig från ja till nej, väldigt sent i tillståndsprocessen. Sådana otydligheter och ryckigheter ska inte ansvarsfulla politiker hålla på med. Det slår hårt mot investeringsvilja och företagsklimat.
Propositionen "Tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft" som tidigare regering lade fram, men som röstades ned i riksdagen med motiveringen att ett ersättningssystem först skulle utredas, borde dammas av. I den föreslogs att kommuner ska vara tvungna att ge ett definitivt och motiverat besked om de tillåter vindkraftsetablering. Detta besked ska lämna inom nio månader från det att en begäran lämnats in.
Det politiska trycket på kommunerna att ta ansvar också i energifrågan måste öka. Medborgarna bör göra klart för makthavarna i kommunen att redo är bättre än oklart senfärdig. Klargör i översiktsplaner var i kommunen vindkraft kan etableras. Väldigt få kommuner saknar helt mark för kraftslaget.
Att bara säga stopp är att skjuta sig själv i foten. Ska Sverige kraftigt minska sina utsläpp, då krävs det att fler hugger i. Eltunga industrier i norr, men också på andra håll, växer fram i landet. Antalet elbilar blir fler, och måste öka ännu mer om vi ska lägga fossilekonomin bakom oss.
Då behövs mycket mer fossilfri el. Politiken får inte stå på bromsen.