Höstmörkret är runt hörnet. Då ökar antalet påkörda djur i trafiken. Det en fara bilister i Sörmland behöver ta till sig.
Under natten mellan söndag och måndag inträffade sju viltolyckor på Sörmlands vägar, det skrev tidningen om nyligen. När Jan Olevall, länsansvarig för viltolyckor hos polisen i Sörmland, blir tillfrågad om händelsen gör han klart att det inte det minsta sticker ut. "Rätt normalt" sade han till tidningen.
Och så är det. Den som vill kika på kurvorna över fenomenet kan ta sig in på Nationella Viltolycksrådets hemsida. Där samlas det data över de olyckor som vilt varit involverade i. Förra året handlade det om 65 714 viltolyckor i hela Sverige (i Sörmland var det 3 403). Oftast handlar det om rådjur, men också dovhjort och vildsvin.
Och mer än tre av tio viltolyckor sker under oktober, november och december. Det är också därför Olevall nu varnar bilisterna: Håll ögonen på vägen – inte mobilen! Sänk hastigheten och var särskilt uppmärksam vid skymning och gryning.
Det är upplysningar som tål att upprepas. Hellre att medborgare suckar över att budskapet redan gått in, än att någon skadar sig allvarligt om de kör in i en älg eller dovhjort. Olyckor kan ske ändå. Men nonchalans och ouppmärksamhet kan förstöra mycket.
Dessutom ser vi att den här sortens olyckor ökar över tid. För sisådär åtta år sedan handlade det om 45 344, idag är det 20 000 fler viltolyckor. En del handlar om att civilisationen och dess stadsdelar breder ut sig och tar mer skogsmark i anspråk, och på så vis tränger undan djuren. Men också att vi ser stora, växande stammar av olika djurslag. Det ökar risken för att det snart sitter en hjort i grillen, eller i framrutan.
Politiker och tjänstemän då? Vad kan de göra för att minska riskerna för detta? Viltstängsel är en del av lösningen. Men som gjordes klart av Olevall: Någonstans tar staketen slut. Skyltning och signalsystem som varnar för djur på vägen kan också vara dellösningar. Djurpassager eller "viadukter" som går under eller över stora vägar kostar är inga billiga investeringar, men kan övervägas på en del platser.
Politiker och tjänstemän behöver dock tala klarspråk om en del saker. Ja, mängden trafik påverkar antalet möten med djur. Samtidigt är antalet vilt i skog och mark avgörande. Fler djur – fler viltolyckor i trafiken. Matematiken är tämligen enkel. Dessutom är inte viltolyckorna de enda skadorna. När vildsvinen är många bökar de både i känslig natur och i potatisland. De totala ekonomiska skadorna är stora, särskilt i de så kallade gröna näringarna.
Nu har den, för grisar, dödliga afrikanska svinpesten konstaterats i Fagersta och Norbergs kommuner. Åtgärder behövs för att hantera detta. Men utöver detta behöver antalet vildsvin, rådjur och dovhjort, minskas kraftigt på flera håll i Sverige. Förbud mot stödutfodring av klövvilt kan vara en start. Även rejäla begränsningar av åtling – att med mat locka eller göda vilt – behöver genomföras. Även ett totalförbud mot utfordring av vildsvin bör övervägas.
Flera intressen och lobbyverksamheter behöver vika sig. Jägarförbunden måste inse att deras nöje slår mot jordbruk och trafiksäkerhet. Djurrättsaktivister behöver ta till sig att fler skjutna svin, rådjur och hjortar är naturvård.