Vingåker, låt era anställda springa på brandlarm!

När olyckan är framme vill vi ha räddningstjänsten på plats.

När olyckan är framme vill vi ha räddningstjänsten på plats.

Foto: Carina Ekdahl

Ledare2023-09-09 12:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Brandmännen ska göra mycket rätt i ett högt tempo. Liv, hälsa och egendom står ofta på spel. De ska hantera bränder, bilolyckor, drunkningsolyckor. Därför är uppgifterna som framkommit om brandstationen i Vingåker besvärande.

Problemet: Det är svårt att rekrytera deltidspersonal till brandstationen i Vingåker. Detta trots att man har råd till fler. Det gör Västra Sörmlands räddningstjänst (VSR) klart i tidningen. Det handlar om personal som ofta har en grundanställning någon annanstans, men som samtidigt står redo att rycka ut. Det är viktiga insatser som behövs när olyckan är framme. 

Den som engagerar sig, även mot ersättning, för sin bygds trygg- och säkerhet bör berömmas. Utan detta solidariska beteende skulle mycket i mindre, men också större, orter falla i bitar och bör därför uppmuntras. Det kan trots allt vara ansträngande för den enskilde, men också för en partner eller eventuella barn, med en familjemedlem som behöver springa på studs när personsökaren piper.

Men vad kan göras för att mätta personalhungern? Pengar är ju en sak som kanske kan avhjälpa vissa problem. Men brandstationen har nog med stålar för att avlöna en räddningsledare och tre brandmän på jour, dygnet runt, året runt i Vingåker. Ändå fattas personal.

Räddningstjänsten ska givetvis göra sitt för att locka fler till branschen. Arbetsvillkor ska vara så schyssta som är möjligt. Avtalet för deltidspersonalen har fått en del kritik. Samtidigt kan vi inte utradera farorna eller yrkets akuta särdrag. Unkna attityder gentemot kvinnor, hbtq-personer och minoriteter av olika slag ska hållas borta så att arbetsmiljön kan intressera många.

Allt detta kan vara medverkande faktorer. Men VSR-representanterna ser en nyckelkomponent: Det finns arbetsgivare som inte vill ha personal som ränner på larm stup i kvarten. Representanterna förklarar att de kan ha en intressant rekryt framför sig, som bor och jobbar inom lagom avstånd från brandstationen – men vars arbetsgivare helt säger stopp och nej. Vilka företag det här rör framgår inte, men att det förekommer är oroväckande.

Visst finns det jobb då det kan vara knöligt, nästan omöjligt, att plocka en person ur tjänst för att den ska köra på larm. Både för en timme eller många fler. Och varje anställd ska givetvis vara värderad av sin arbetsgivare, men det är få företag som inte kan avvara en anställd en stund. 

Först och främst vore det en solidaritetshandling av arbetsgivare att vara positiva till att en anställd engagerar sig som deltidsbrandman. Det är ett sätt att visa omtanke för den bygd vilken man verkar i. Det är dessutom redan svårt att rekrytera beredskapspersonalen som det är nu. Inte alla jobbar på orten där de bor. Om chefer säger stopp till deltidsbrandmän i personalstyrkan, ja då krymper den lilla pool av kompetens mindre kommuner har i sin geografiska närhet.

Fler arbetsgivare behöver se fördelarna med deltidsbrandmän på sin arbetsplats. De har goda kunskaper om säkerhet och brandskydd, det är nyttiga saker som kan komma till god användning. 

Och om inget annat: Även företag vill att brandbilen kommer om det brinner.