Byte av tågoperatör i Mälardalen i december ska göra livet för resenärerna bättre. Det är tanken när MTR tar över efter SJ. Men innan dess blir det lite sämre. Och det hade kunnat gå än värre.
För det är så SJ har valt att avsluta efter att ha förlorat upphandlingen. Först sade företaget upp det kvarvarande avtalet i förtid, vilket hade inneburit att sluta köra tågen från september och skapa pendlingskris. Det löste sig genom att upphandlaren Mälardalstrafik, det vill säga skattebetalarna, tvingades betala SJ ytterligare pengar utöver det som fanns i avtalet – för att SJ skulle köra tågen under avtalets tre sista månader.
Detta blev klart i våras. Men så fick resenärerna en ny överraskning i augusti. SJ slutade sälja den så kallade 10-biljetten, som tidningen berättade häromveckan. Denna biljettlösning – hos SJ enligt principen tio resor till priset av åtta – erbjuds av flera tågoperatörer och är ett alternativ för den som reser en del på en sträcka men inte fullt så ofta att det lönar sig med månadskort.
SJ motiverar sitt beslut med att giltighetstiden för en 10-biljett är längre än företagets återstående avtalstid på sträckorna. Större fyrkantighet och brist på fantasi får man leta efter. Vad säger att en 10-biljett måste vara giltig i 90 dagar oavsett vad? Varför går det inte att förkorta tiden till ett fast sista datum eller växla till – säg – 30 dagar som exempelvis Skånetrafiken har på sin motsvarighet?
Nu innebär inte detta någon katastrof för pendlarna. Resandet blir något dyrare under en begränsad period. Men det är ändå illustrativt för SJ:s otymplighet och bidrar till ett mindre smickrande helhetsintryck av företaget.
Mest allvarligt är SJ:s beslut att hoppa av avtalet för att pressa skattebetalarna på pengar. Flera hundra förlorade miljoner under pandemin var förstås kännbara för SJ som behövde leta efter besparingar. Men de 1,5 miljarder i förlust i SJ som helhet 2020 kan ställas mot 776 miljoner i vinst 2019 och 457 miljoner 2018. Faktum är att SJ tjänade bra med pengar före pandemin och har möjligheter att tjäna bra efter.
Men goda argument är en sak, förhandlingsutrymme något annat. Politikerna i Mälardalstrafiks ledning ansvarar, till skillnad mot SJ, gentemot medborgarna och behövde snabbt säkra en fungerande tågtrafik under hösten. Då var det bara att gilla läget och ge SJ det som SJ ville ha.
Dessa turer är dock ännu en lärdom om att beslutet att upphandla trafiken på fyra linjer i Mälardalen är rätt, trots att SJ nu smäller i dörren på utvägen. Att vara utlämnad till den gamla statliga monopolistens nycker leder inte till något bra.