Det kan se alarmerande ut att det varje vecka sker i snitt två anmälningar i veckan mot skolor i Sörmland (se länkarna). I praktiken är snittet högre om man räknar bort den tid som utgör lov.
Men i ett större perspektiv är det kanske inte så kritiskt i skolorna som man i förstone kan få intryck av. Skolorna är i särklass de största arbetsplatserna i varje kommun. Skolorna är ju inte bara arbetsplats för lärare och annan personal utan även för tusentals elever. Att gå i skolan är varje elevs uppgift och plikt och skolan är därför elevernas arbetsplats.
Mot den bakgrunden är det inte alls märkligt att det under tre års tid har gjorts 426 anmälningar till Skolinspektionen mot skolorna i länet. Det är i förhållande till antalet personer som finns på skolorna inte alarmerande, vill vi hävda. I all synnerhet som mindre än nio procent av dessa anmälningar ledde till kritik mot skolorna.
Det finns emellertid inte någon anledning att av dessa skäl negligera det som händer på skolorna och det som leder till anmälningar. Tendensen är att antalet anmälningar till Skolinspektionen ökar, vilket självklart innebär att skolorna får lägga alltmer tid på arbetet med att skriva så kallade incidentrapporter och annan administration som har med detta att göra.
Men man måste också våga ställa frågan om det inte är så, att många anmälningar är ogrundade. I och för sig måste utgångsläget vara att den som känner sig kränkt eller upplever sig inte ha fått det stöd som behövs gör en anmälan på goda grunder. Dock har – vilket väl knappast får sägas – attityden i samhället förändrats under ett antal år så att fler i dag känner sig kränkta eller orättvist behandlade, utan att det finns saklig grund för det. Ett visst mått av okynnesanmälningar kan därför inte uteslutas.
Skolornas allra viktigaste uppgift är att förmedla kunskap till eleverna. För att det ska fungera så bra som möjligt krävs att skolorna och den hårt pressade skolpersonalen också får det sociala samspelet i och mellan klasserna att fungera. Det är förmodligen en svårare uppgift än den renodlat pedagogiska uppgiften – att delge eleverna kunskaper i olika ämnen.
Till bilden ska också läggas att skolpersonalen har fått en rad administrativa uppgifter som tar tid och kraft från pedagogiken. I bildens periferi har en annan faktor dykt upp under senare tid. Systemet med förstelärare och nu senast lärarlyftet, som inneburit att en del lärare har fått lönelyft och andra har blivit utan, riskerar att skapa spänningar i personalgruppen. Dessa kan i värsta fall leda till att lärarnas fokus och engagemang blir ett annat än att se till elevernas bästa.
Det kan leda till att Skolinspektionen får ännu fler befogade anmälningar, som i ökad utsträckning leder till anmärkningar mot skolorna. Men just nu är situationen i skolorna ändå godtagbar.