Ledare: SD på Putins sida

4 juli var det två sådana omröstningar i EU-parlamentet, om att underlätta för Ukrainas ekonomi genom att reducera tullar. Att rösta för detta var att hålla fast vid västländernas politik att öppna för Ukrainas frigörelse ur det ryska greppet.

Ukraina pressas inte bara av rysk militär och av den med våld genomförda annekteringen av Krim. Ryssland pressar även Ukraina med att försvåra handeln. För Ukraina, som är beroende av främst export i främst två riktningar, EU och Ryssland, är detta allvarligt. Att EU då öppnar för mer handel med Ukraina är i enlighet med den utrikespolitik som Sverige riksdag och regering har – i likhet med nästan alla västländer.

Att däremot rösta för att förslaget skulle förkastas var ett entydigt stöd för Putins och Kremls linje mot Ukraina. Inget svenskt parti – utom ett – ställde sig på denna entydigt Putinvänliga linje. Det partiet var SD. Det blev om möjligt ännu tydligare av det sällskap som SD och dess samverkande partier i europeisk ytterhöger uppträdde i.

Mot den västeuropeiska politiken och för Putinpolitiken röstade hela den hårdare extremhögern, av mer eller mindre fascistisk och högerradikal art – inklusive svenska SD. På samma linje gick merparten av, men inte hela, den yttre vänstern som omfattar kommunistiska eller tidigare kommunistiska partier. I den senare gruppen var svenska Vänsterpartiet ett undantag, då det valde samma sida som svenska socialdemokrater, liberaler, miljöpartister och konservativa.

Jimmie Åkessons SD följde i denna mycket viktiga EU-fråga samma linje och samma sällskap som de konsekvent håller sig till. De håller ihop med partier som UKIP i Storbritannien, Front National i Frankrike och FPÖ i Österrike, som alla utmärks av Putinvänlig politik, och i vissa fall även av understöd från Kremlregimen med pengar och trollfabriker. SD var i de viktiga voteringarna den 4 juli ensamt i Norden. Inte ens de högerpopulistiska partierna i andra nordiska länder, och inte heller vänstersocialister, följde SD i att rösta med de yttersta extremisterna på höger- och vänsterkanten.

Innebörden av omröstningen var synnerligen tydlig. Det var inget tillfälligt misstag, utan en upprepning av SD:s förkastande av hela EU:s avtal med Ukraina, där SD hade samma sällskap av extrem höger och extrem hel- eller halvkommunism.

SD sysslar med utrikespolitiska aktiviteter som hör hemma i relationerna mellan Putinregimen och den europeiska extremhögern. Inför de svenska väljarna vill inte SD kännas vid detta, och flera ledande nyhetsmediers sporadiska och svaga nyhetsrapportering om EU-parlamentet har underlättat för SD att hålla på med vad som närmast är ett dubbelspel.

För att blanda bort korten har SD den här gången två påståenden, som kunnat iakttas i munhuggning på Facebook mellan SD-företrädare och moderaten Christofer Fjellner. Det påstås från SD att skälen för att rösta nej skulle ha varit att skydda EU-budgeten som krymper då Storbritannien lämnar, samt att man inte vill medverka till att göra Ukraina till ett medlemsland i EU. Både delarna är helt klart svepskäl. Att ta bort handelshinder ökar handeln men innebär inga nya utgifter i EU-budgeten. Att Ukraina inte är i närheten av att kunna fylla kraven på medlemskap gör att den frågan är totalt inaktuell för lång tid framåt.

Det handlar om något helt annat. Putinregimens politik går ut på att ekonomiskt knäcka Ukraina och på att splittra och försvaga EU. I detta är den hårdaste delen av europeisk ytterhöger på Putins sida – anförd av sådana som den franska nyfascistledaren le Pen, som Jimmie Åkesson (SD) önskade se som president i Frankrike.