Modersmålsundervisningen angrips ännu en gång av SD. Även denna gång har partiet fel.
Modersmålsundervisning är en frivillig lektionsform, som barn med annat modersmål än svenska har lagstadgad och skattefinansierad rätt till. Barn som önskar undervisning på sitt modersmål ska erbjudas det av skolan. I detta har de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska en än starkare ställning i lag.
SD har länge velat kasta modersmålsundervisningen överbord – förutom för de fem nationellt erkända minoritetsspråken. Det kunde man höra från Patrick Reslow, SD-ledamot i utbildningsutskottet senast innan nyårsafton i SVT. Tilltaget känner vi igen. Allt som inte riktigt passar i SD:s snäva uppfattning av det svenska ska ju motas bort.
Och SD har fått viss gehör för sina tankar i förhandlingarna med de övriga Tidöpartierna. För i Tidöavtalet kan man se SD-tilltaget. En utredning ska "se över modersmålsundervisningen i syfte att den inte negativt ska påverka integration eller elevens kunskapsutveckling i svenska språket." Tidögänget föreställer sig alltså att modersmålsundervisningen är eller kan vara skadlig för integration och språkutveckling. SD har sannerligen satt sina kunskapsimmuna partiklor i regeringen.
För kunskapsläget på området är klart. Visst finns det olika slutsatser om vad som påverkar vad. Men flera studier och statliga utredningar stödjer motsatsen till det SD tror, gissar och hoppas på.
Senast i Modersmålsutredningen från 2019 konstaterades positiva samband mellan deltagande i modersmålsundervisning och behörighet till gymnasieskolan. Elever som deltog i modersmålsstudier uppnådde generellt också bättre studieresultat än de barn som avstod. Visst kan lärares skicklighet och elevernas motivation spela in, men sambandet finns där, särskilt för barn som nyligen invandrat till Sverige. I tidigare studier av somaliskspråkiga barn i Sverige, som bland annat Skolverket sammanfattat, kunde man också observera ett tydligt, positivt samband mellan elevernas läsförståelse på somaliska och deras betyg i svenska som andraspråk och matematik. Den sortens slutsatser borde styra politiker bort från SD-idéerna – inte väva in dem i regeringspolitiken.
Slutligen: På många håll behöver modersmålsundervisningen förbättras. Så är det. Bristen på bra lärare i rätt språk är stor och kvaliteten skiftar mellan och inom språken. Och det finns skäl till uppryckning i dessa delar. Men tankar om att sådana lektioner inte längre ska vara skattefinansierade leder fel.
Politiker ska ha ett intresse av att barn lyckas i skolan, oavsett ursprung och modersmål. Sådant underlättar för vidareutbildning, jobb och etablering i Sverige. Det tjänar alla på.