Ett vårdbiträde inom hemtjänsten i Kiruna som är sjukskriven för magsår berättar för om hur det kan vara inplanerat besök hos 25 olika personer på en dag (P4 Norrbotten 23/1). Varje moment är beräknat exakt på minuten och de anställda är tvungna att logga in, logga ut och bocka av arbetsuppgifterna i en app i arbetstelefonen. Att arbetet går ut på att ta hand om människor och att en arbetsuppgift som en dag tar fem minuter, nästa dag kan ta en kvart, tar systemet inte hänsyn till.
En undersköterska berättar i ett annat reportage, även det en del i Sveriges radios granskning “Minutjakten”, om hur det är att stressa mellan de äldre och hur många gamla väljer att inte säga till när de behöver särskild hjälp eftersom de märker hur belastade hemtjänstpersonalen är och inte vill förvärra situationen. Lagstadgade arbetsuppgifter utöver själva omhändertagandet, som dokumentation, finns det heller ingen tid till.
I en majoritet av landets kommuner är hemtjänsten planerad enligt ett minutschema som skapar ångest för både personalen och de äldre. Enligt en rapport från fackförbundet Kommunal från 2022 arbetar hela 90 procent av deras medlemmar i verksamheter med minutstyrning. Exakt hur lång tid varje besök och hjälpinsats ska ta beslutas inte av hemtjänstpersonalen eller deras chefer utan av biståndshandläggare som kan vara ansvariga för långt över hundra hjälpbehövande och som i sin tur måste följa schabloner politikerna slagit fast. I ett reportage från Stockholm förklarar en hemtjänstchef att om varje insats inte bockas av enligt schema eller om personalen drar ut på tiden mer än 10 procent, betalar staden inte ut någon ersättning till äldreomsorgen (SvD 21/4 -21).
Att bedriva omsorg på ett sådant sätt är både inhumant och ineffektivt. Det leder till sjukskrivningar bland personalen och otrygghet för de som är bland de sköraste i vårt samhälle. Idén om att det går att ta hand om sjuka gamla människor enligt en löpande-band-princip är vansinnig från första början.
Att det, som bland annat Kommunal hävdar, är LOV, lagen om valfrihetssystem och möjligheten för den enskilde att välja utförare, som gör det nödvändigt att räkna minuter, är dock inte sant. Det finns kommuner som både har kommunal och privat äldreomsorg och som valt andra ersättningsmodeller med gott resultat. En sådan kommun är Landskrona som redan 2014 la om sitt system. Följden blev mindre stressad personal, nöjdare vårdtagare och en ekonomi i balans.
De politiker som i dag sitter och beslutar om hur äldreomsorgen ska ersättas och organiseras i de många kommuner som envist hållit fast vid minutjaktsmodellen borde fundera över om de när de blir äldre vill mötas av olika människor varje dag? Vill de vara utlämnade till människor som inte har något annat val än att hetsa igenom varje arbetsuppgift? Vill de klockas när de går på toaletten, duschar eller klär på sig? Knappast.
Det är dags att skrota minutjakten. Radera avbockningsapparna. Omsorgen om både de äldre och personalen kräver det.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.