På torsdag håller den parlamentariska migrationskommittén sitt nästa möte. Moderaternas förslag om ett volymmål för invandringen finns med i utkastet till uppgörelse. Det är mycket märkligt, då inget tyder på att idén kan samla en majoritet i kommittén. Utredningsresurser och tid borde läggas på sådant som är genomförbart.

I sak är förslaget oseriöst. Det heter att invandringen till Sverige ska ligga på en nivå som motsvarar den i de nordiska grannländerna. Vart fjärde år ska regeringen ta fram en migrationspolitisk handlingsplan för att nå det uppsatta målet.

Varför andra länders invandringspolitik, och just de nordiska grannarnas, ska styra hur många som ska invandra till Sverige har hittills ingen kunnat förklara. 

Till saken hör att Norge och Danmark inte omfattas av EU:s regelverk i migrationsfrågor. Norge är inte med i EU och Danmark har tillsammans med Irland och Storbritannien undantag från att delta i EU:s rättsliga samarbeten. Bland annat unionens skyddsgrundsdirektiv och familjeåterföreningsdirektiv gäller inte Danmark.

Det betyder att Sverige inte bara ska lägga sig på EU:s miniminivå, som det hette när den tillfälliga lagen klubbades 2016. Vår politik ska anpassas efter, och i praktiken styras av länder som kan lägga sig under denna miniminivå.

I övrigt ligger förslaget om strikt försörjningskrav vid familjeåterförening för krigsflyktingar (alternativt skyddsbehövande) kvar. Det bör inte gå igenom. Att S, MP, C och L tillsammans ska se till att krigsflyktingar får återförenas med sina familjer i Sverige på samma villkor som konventionsflyktingar finns implicit i Januariavtalet, i punkterna 65 och 66. Det vore mycket märkligt om något av partierna som just har liberaliserat denna regel – en förändring som bland annat migrationsminister Morgan Johansson (S) har lagt så mycket kraft på att försvara – ska gå tillbaka till att skärpa bestämmelsen innan trycksvärtan i lagtexten knappt hunnit torka.

Liberalerna tycks vackla i frågan trots att deras partiprogram glasklart säger att inget försörjningskrav ska gälla vid återförening av föräldrar och minderåriga barn, liksom flyktingar och skyddsbehövande om de vill ta hit sin närmaste familj.

Många upprepar att det är viktigt att uppgörelsen i kommittén samlar en bred majoritet. Det ger inte hela bilden. Det finns olika typer av bredd medan överenskommelsen måste vara sådan att det finns en regering som kan lägga lagförslag i det man kommit överens om. För att en proposition ska komma under denna mandatperiod krävs alltså att Miljöpartiet är med i uppgörelsen. I annat fall löper den tillfälliga lagen ut nästa sommar och Sverige återgår till den lag som gällde före 2016, med bland annat permanenta uppehållstillstånd som regel för den som beviljas asyl. 

Det ger MP en stark förhandlingsposition. Och partiet har inga andra alternativ än att driva sin flyktingliberala linje stenhårt. MP förlorade hälften av sina medlemmar för att det på hösten 2015 gick med på de tillfälliga lagskärpningarna. Miljöpartisterna vet vad som ligger i potten om de viker ner sig igen.