Ett gott tecken i alla fall, vad gäller samarbetskulturen i riksdagen. Bred enighet om förnyat förtroende för Andreas Norlén som talman, och om Kenneth G Forslund som 1:e vice talman. I båda fallen har erfarna utskottsordförande lyfts fram som hela riksdagens förtroendemän.
Andreas Norlén hade som ordförande i konstitutionsutskottet ett gott samarbete med den dåvarande vice ordföranden, Björn von Sydow, som varit talman 2002-06. De lyckades åstadkomma granskningsbetänkanden där de partitaktiska piruetterna och snedsparkarna lyste med sin frånvaro.
Det var en god grund för talmansuppdraget, som Andreas Norlén sedan skötte med gott omdöme under en mandatperiod med flera besvärliga situationer. Att talmannen då får fortsätta, med brett stöd, är något att ta fasta på för framtiden. Det bör då innebära att om Norléns efterträdare blir en socialdemokrat, så bör andra partier visa samma tillmötesgående efter en mandatperiod med väl genomfört talmansarbete.
Kenneth G Forslund har, med ett par månaders avbrott, varit utrikesutskottets ordförande sedan 2014. Socialdemokraterna har här av allt att döma eftersträvat att föra fram en kandidat som liknar Andreas Norlén i utskottserfarenhet och brett förtroende i riksdagen.
Det är orimligt att, som påståtts på en del håll, det skulle vara något slags större eftergift från SD att inte – som mandatmässigt största grupp i ett kommande regeringsunderlag – få tillsätta talman. Att Ulf Kristersson skulle verka för att avsätta Andreas Norlén var något som inte heller SD-ledningen kan ha inbillat sig. Det SD eftersträvat, och uppnått, är att få några av utskottens ordförandeposter samt att åter få tillsätta en 2:e vice talman.
Förra gången det skedde, 2014, hade andra partier öppnat för det utan hänsyn till vem SD skulle ha som kandidat. Det var ett avsevärt felsteg. SD-ledningen gav en av sina mest utmanande företrädare, Björn Söder, rum i riksdagens talmanskorridor. Efter ytterligare ett antal provocerande uttryck för SD:s högerradikalism följdes det av att Söder avsattes som vice talman i sluten omröstning vid talmansvalen hösten 2018.
Att SD nu i stället fört fram Julia Kronlid kan bero på att andra partier vägrat befatta sig med Söder en gång till, eller på att SD:s partiledning sett henne som ett mindre utmanande förslag. Med ja-röster och röstnedläggningar blev hon i vart fall framsläppt. Att hon ändå var ett olämpligt val beror inte på det hon sagt och skrivit i abortfrågan – i enlighet med sitt partis dåvarande linje, som sedan ändrades vid en av ledningens taktikomläggningar. Lagfrågor om abort eller annat påverkas inte av vem som sköter klubban.
Däremot kan även en 2:e vice talman, vid sjukdomsfall och andra förhinder, för en tid bli sittande med talmannens befogenheter vid regeringsbildning eller vid krigshot och pågående krig. Ingen ledamot från SD kan då undgå att vara belastad av SD-ledningens ideologiska närhet till auktoritära rörelser som gör dem demokratiskt opålitliga. Detta gör också SD-ledamöter särskilt starkt olämpliga i presidierna i vissa utskott.