Sverige och Finland har under senare år haft ett växande samarbete med flera Nato-länder, och inte minst USA. En rad gemensamma övningar har varit synliga tecken på detta. Likaså värdlandsavtalet, som tillkom under Obamaåren, och som i Sverige godkändes av riksdagen våren 2016. Det underlättar mottagande av Natostyrkor vid en kris i Nordeuropa.

Bakgrunden till detta finns inte i Norden och inte i Nato, utan i den ryska regimens successivt alltmer påfallande aggressivitet. Den visades inte minst i de militära attackerna på Ukraina 2014, med annekteringen av Krim och de med våld upprättade ryskockuperade områden som kallas ”folkrepubliker” – en term återvunnen ur Sovjetdiktaturens förljugna vokabulär.

På samma sätt är den här vinterns mycket större militära överfall på Ukraina orsaken till att Finland och Sverige nu tillsammans söker ett än mer fördjupat samarbete med USA och andra. Det är inte så att Sverige, Finland eller något Natoland har eller kommer att ha avsikter att militärt överfalla Ryssland. Det är den ryska regimens försök att med militära medel erövra ett grannland – och anspråken på att få diktera andra staters säkerhetspolitik – som ger en rad länder anledning att vara vaksamma och samverka för att undvika framtida rysk aggression.

Finlands president Sauli Niinistö besökte för ett par dagar sedan president Joe Biden i Washington, och statsminister Magdalena Andersson deltog på telefon. Efter detta möttes Niinistö och Andersson på lördagen i Helsingfors, tillsammans med Finlands statsminister Sanna Marin samt de båda försvarsministrarna. Det handlar uppenbarligen om ett närmare samarbete med USA och Nato – för att vara tryggare i den situation som uppstått genom det senaste av de Putinska krigen.

Det är en förenkling att beskriva detta som att svenskt och finländskt Natomedlemskap övervägs. En anslutning är en process som tar en del tid. Den kräver inte bara diskussion och riksdagsbeslut i Sverige och Finland. Det krävs också parlamentsbeslut i alla Natos många medlemsstater. Till det som sannolikt diskuteras hör någon form av markering från USA, som ännu tydligare än tidigare klargör att försök till militära påtryckningar eller angrepp leder till att USA hjälper till att försvara oss.

Med detta kan medlemskapsfrågan behandlas och avgöras av både Finland och Sverige samordnat, utan att detta öppnar väg för grövre ryska militära hotelser och påtryckningar. Att Sverige och Finland här uppträder tillsammans är viktigt.

Det ska inte heller lämnas onödigt utrymme för den ryska regimen att med påtryckningar och splittringsförsök lägga sig i vår och Finlands inrikespolitik. Det är då angeläget att en bred uppslutning av ansvarsfulla partier i båda länderna samordnat kommer till en gemensam uppfattning. Vägvalet ska sedan avgöras i riksdagsbeslut, inte folkomröstningar.

Blockpolitik ska undvikas i säkerhetspolitiken. Andra politiska frågor behöver nu skötas så att de inte undergräver möjligheterna att i breda uppgörelser hantera säkerhetspolitik i kristid.