Länge har mycket av världens mat kommit från Ukraina. 2022 skulle inte bli mycket annorlunda. Men efter den 24 februari har dessa förväntningar satts i gungning.
När många ukrainare är uppbundna i militärt motstånd mot Putins invasion fattas mycket personal på gårdarna. Detta kan man läsa om i Politico (16/5). Där görs det också klart att omkring en tredjedel av landets jordbruksmarker inte går att odla på. En del är helt enkelt ockuperat av ryska trupper.
En ukrainsk jordbrukare berättar även annat nedslående. Förutsättningarna för jordbruk är inte goda på en del håll i landet. Putins trupper plundrar gårdar på utsäde. Djur som inte dödats i bombningar eller granatattacker jagas till döds av rysk tropp. Även lantbrukspersonal beskjuts och dödas av angriparna. Den ryska armén har även minerat mycket jordbruksmarker. Odling där sker med livet som insats. Det kan ta flera år att hitta och gräva upp alla minor. När Ukraina återbyggs kommer mycket kraft behöva läggas på detta.
Men även detta ska ukrainarna klara av. Det finns fortfarande stora arealer kvar som kan brukas. Och landets matproduktion var redan tidigare flera gånger större än till den egna befolkningen. Utmaningarna är att skörda, förvara och slutligen sända livsmedlet ur landet senare i år. Kring detta råder mycket osäkerheter.
Bland annat måste ukrainska matleveranser hitta nya vägar över land. Mycket av Ukrainas vete säljs till länder i Mellanöstern och Nordafrika. Egypten i synnerhet är beroende av ukrainska leveranser på fartyg. Men dessa kan i dag stoppas av den ryska blockaden i Svarta havet och ockupation av Ukrainas kustområde.
De av Putin orsakade odlingsproblemen i Ukraina syns även i livsmedelspriserna. Enligt FN:s livsmedels‑ och jordbruksorganisations (FAO) index över matpriser kan vi se att maten blivit dyrare på kort tid. Spannmål och matolja i synnerhet, men också köttet kostar mer i dag än för ett par månader sedan. Detta märks bland annat när sörmlänningar handlar mat i butik.
Prisökningarna slår olika hårt i olika länder och i olika inkomstgrupper. Detta bör beslutsfattare i Europa och Sverige ha respekt för. På lokal nivå behöver civilsamhället stötta familjer vars ekonomiska marginaler är små. Politiker har även skäl att fundera på vad de kan göra för att underlätta för de människor och företag som drabbats hårdast. Samtidigt behöver medborgarna inse att de inte kan kompenseras för varje prisökning. Krig i Europa lämnar inte människor oberörda och bördan för det behöver delas av alla.
Dessutom måste det finnas sinne för proportioner. Det som innebär något dyrare matkasse här kan innebära svält i fattigare länder.