Krångligheterna kring parkkrogen i Katrineholm har en mångårig historia.
Men huvuddragen i dagens huvudvärk kan summeras så här: Mat i Julitas dotter AB, som driver restaurangen i parken, ska upphöra. Orsaken är att Bolagsverket inte har fått in en fullständig årsredovisning för 2021.
Så här långt verkar alla vara eniga.
Sedan kommer det besvärliga. Restaurangens tidigare ägare, stjärnkocken Tommy Myllymäki, och den nuvarande ägaren Morad Ali Jamal har helt olika uppfattningar vad som gått och vem som gjort fel. De båda krögarna har påstått att den andre skulle göra klart årsredovisningen.
Tidningen har gång efter gång försökt reda ut vad som hänt och vem som är ansvarig för redovisningsmissen. Men: Ord står mot ord. Vad som verkligen skett är från ledarsidans horisont svårbedömt. Men det är pikant att Myllymäki till tidningen säger att han inte fått betalt för köpet av rörelsen. Enligt likvidatorn stämmer inte detta. Full betalning ska ha gjorts.
Kvar finns problemet med den uteblivna årsredovisningen. Här ekar svaren tomma.
Den här sortens oreda bör givetvis så småningom rätas ut. Men det får inte dölja en större bild. Det är Katrineholms kommun som äger lokalerna som båda krögarna verkat i. Hur förvaltningen använder sina resurser och på vilket sätt politiken styr vem eller vilka som ska verka i kommunens lokaler är det som strulat till situationen från start.
2017 beslutade Katrineholms kommunstyrelse att lösa ut restaurangens dåvarande hyresgäst Muhammer Türk, som då drev en pizzeria i lokalerna. Detta utköp kostade skattebetalarna 4,1 miljoner kronor. Det var den politiska majoriteten som drev på beslutet. S och M pratade löst om att lokalerna behövde renoveras.
Så kan det också ha varit. Och lokaler ska inte stå och förfalla. Sådan kapitalförstöring ska kommuner allra helst inte medverka till. Men det politiska skälet var att styret inte verkade tycka att en pizzeria i parken var charmigt nog. Katrineholmarna skulle ha något annat där, tyckte den politiska majoriteten. Som om kommunpolitiker vore bäst lämpade att bedöma vad för käk kommuninvånarna önskar eller har råd med.
Därför ville inte styret låta vilken verksamhet som helst in i lokalerna. Dåvarande kommunstyrelseordförande Göran Dahlström (S) gjorde en stor grej av hela baletten. I vanlig katrineholmsk ordning basunerade han ut förslaget om utköp som paketerat och klart innan det tagits beslut om det i både kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Dahlström önskade att restaurangen skulle bli en oas för alla i Katrineholm. En ny ägare skulle även vara redo att satsa långsiktigt på parkverksamheten. Myllymäki blev svaret.
Men långvarigt blev kortvarigt. Och hur gick det med den där oasen? Knappt något.
I det ljuset blir det smärtsamt för kommuninvånarna att kommunen öste in mängder med stålar i projektet.
Nära nog 14 miljoner skattekronor lades på renoveringar, däribland inköp av inredning och köksutrustning. Det slängdes in en svindyr platsmonterad soffa. Men kocken Tommy Myllymäki önskade ytterligare. Trots att det där med pizza inte lockade politikerna tidigare satte de in en kostsam pizzaugn samt byggde ut ett orangeri.
Inget av detta krattande gjorde att krögaren blev långvarig.
Det är så här det bli när politiker och kommuner dundrar på i saker som bättre sköts av privata aktörer på en fri marknad. Det kan hända att en ny krögare kan hitta in i parken. Kommer kommunen då lägga ännu mer pengar på att möta hyresgästens behov? Eller har man lärt sig av tidigare erfarenheter?
Mycket talar för att Katrineholms kommun inte är vuxen uppgiften att förvalta parkkrogen.