Kommuner blir allt flitigare på att anlita ordningsvakter för patrullering av allmän plats. Politiker ser det som ett förhållandevis enkelt och billigt sätt att förebygga brott och öka tryggheten. En delorsak kan också vara missnöje med den otillräckliga polisnärvaron. Kommunerna tar saken i egna händer där de kan.
I dagarna berättade SVT Sörmland om den utökade ordningsvaktsbevakningen i Eskilstuna. Från och med årsskiftet patrullerar kommunalt anlitade ordningsvakter delar av Munktellområdet och stadsdelen Nyfors.
Många människor upplever förändringen som positiv, däribland de Eskilstunabor som intervjuas av SVT. De upplever platserna som tryggare. Polisen ser också många gånger ordningsvakterna som partners och ett positivt komplement till polisarbetet.
Men här finns en hel del ”men”. Ordningsvakter får inte användas överallt där kommunpolitiker kan önska. Enligt lagen om ordningsvakter får dessa i huvudsak förordnas för tjänstgöring vid säkerhetskontroller, offentliga tillställningar, allmänna lokaler för idrott, friluftsliv, spel och liknande samt lokaler där det serveras alkohol.
Ovanstående anges i lagens andra paragraf. Den tredje paragrafen utvidgar de platser där ordningsvakter får användas men sätter även en begränsning: ”Om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt…”.
Det kan tyckas vagt och töjbart men är i praktiken ganska tuffa krav. För att få polisens tillstånd att skapa ett så kallat paragraf 3-område, där ordningsvakter får patrullera, måste kommunen visa att de ordningsstörningar som förekommer där är av viss omfattning och löses bäst på detta sätt. Ibland blir det ett ja från polisen, ibland nej, alternativt att det bevakningsområde som kommunen har tänkt sig måste ändras.
Så när politiker i valtider och vid andra tillfällen lovar medborgarna ordningsvakter på den ena eller andra platsen, har de ofta inte en aning om huruvida det är tillåtet.
Och även om lagen inte är huggen i sten är detta en fråga där de folkvalda bör gå varsamt fram. En ordningsvakt har mycket kort utbildning – sammanlagt 80 timmar – har inte samma utrustning och är inte tillnärmelsevis lika lämpad som en polis att hantera våldssituationer. En uppmjukning av den tredje paragrafen, så att ordningsvakter får arbeta lite var som helst, som vissa rikspolitiker vill, vore därför mycket olycklig.
Polisens organisation byggs nu ut. Det går inte smärtfritt och det är svårt att fylla platserna på polisutbildningarna. Och även med de bästa förutsättningarna kommer det att ta några år innan polisökningen syns för medborgarna.
Men det är den vägen man måste gå, där politiker på alla nivåer måste visa uthållighet och tålamod. Inte ta ogenomtänkta genvägar.