Sverige är visserligen mindre utsatt än länder söder om oss. Men tankevurpor och felsteg är desamma här som där, om hur bördor av höga energipriser kan lindras.
Både företag och hushåll kan komma i kläm. Reflexen på en del håll i valrörelsen, att mest se till villaägare med elvärme, missade en stor del av problemet.
Men det slår också mycket ojämnt. En risk är att statliga åtgärder sprider miljarder även på orter där prishöjningarna är lägre eller till abonnenter med avtalade fastpriser. Motsvarande gäller företag med långvariga prissäkringar som man på derivatmarknaden betalat för att få.
En ännu värre risk är att felaktigt utformade stödåtgärder kan förvärra både kort- och långsiktiga huvudproblem. Priser på motorbränslen, elström och fossila insatsvaror har en ytterst viktig funktion i att stimulera effektivisering och övergång till ny teknik och miljövänligare energi.
Om stödåtgärder gör energipriserna lägre vid ökad eller minskad förbrukning fördunklas den för ekonomi, klimatpolitik och säkerhetspolitik viktiga information som priserna förmedlar – och som måste få slå igenom, för att minska faran av långt värre olyckor.
I elsystemet är prissignalerna viktiga för att undvika bortkoppling av abonnenter eller ransonering – eller att överbelastning och oplanerade avbrott vållar avsevärda skador.
I en rad länder har ändå en del politiska akututryckningar fått just den riskabla utformning som lätt gör ont värre. Floran av subventions- och regleringsförslag i den svenska valrörelsen verkade till stor del vara styrd av sådana som inte tänkte längre än till slagorden. Tanklöst eller cyniskt vädjades det till kortsiktighet och osorterat missnöje.
Detta är alltså inte unikt för Sverige. Men både här hemma och i det svenska inflytandet inom EU borde de som regerar verka för att undvika sådant som gynnar ytterligare el- och bränsleförbrukning, alltså pristak, sänkta el- och bränsleskatter, export- eller importrestriktioner samt borttagen reduktionsplikt.
Det som kan lindra börda utan att göra skada är stödbelopp som är knutna till något annat än det marknadspris som betalas. En del kan ordnas med temporära extra barnbidrag, glesbygdsavdrag – eller särskilda avdrag i företagsbeskattningen av näringar som är mest hårt exponerade för bränslepriser.
Men för bättre träffverkan där beroendet av el är störst bör det bli klumpsummor vars storlek beror på till exempel en andel av förbrukningen året före krisens uppkomst, dock inte toppförbrukningen.
Det här är tekniskt inte enkelt och kräver att elnätsbolagen tilldelas en viktig roll. Men hoppingivande är att ett uppdrag om utformningen ligger på Svenska Kraftnät. Generaldirektören Lotta Medelius-Bredhe är helt klar över att felkonstruerat stöd kan förvärra situationen.
Kan ekonomisk eftertanke få gå före politisk taktik?.Där finns det, efter de senaste årens uppträdande, stor anledning att misstro dem som nu vill bilda en högerkoalition.
Men energiexperter, myndigheter, näringsliv och nyhetsförmedling bör anstränga sig för att varna, förklara och skapa förståelse.