Hur fungerar samspelet mellan regional sjukvård och kommunfinansierad äldreomsorg? För äldre, ofta multisjuka, pensionärer och deras anhöriga kan det ha stor betydelse.

I senaste upplagan av Socialstyrelsens Öppna jämförelser för äldrevården finns ett nytt belysande mått. Det har inte varit med i tidigare studier:

Hur vanligt eller ovanligt är det med oplanerad återinläggning på sjukhus av äldre personer, när de skrivits ut efter att först ha lagts in med diagnoser som är vanliga bland äldre?

Att det ibland inträffar är förstås ofrånkomligt. Hjärtsvikt och lunginflammationer hör till de vanligare orsakerna. Men när landets kommuner jämförs finns anmärkningsvärda skillnader. Det varierar mellan endast 4 och hela 21 procents risk för oplanerad återinläggning inom 30 dagar.

Dessbättre sticker inte Sörmland ut på negativt sätt. Länet ligger på riksgenomsnittet, med 10 procents risk. De flesta kommunerna avviker högst en procentenhet från detta genomsnitt. Strängnäs har dock något bättre resultat – Vingåker ännu bättre. Lägre än deras 6 procent når ingen i detta län. 

Att multisjuka äldre skickas fram och tillbaka gång på gång mellan kliniker och särskilda boenden i kommuner, eller sina hem, hör till de tecken på bristande sampel i vårdkedjan som ganska ofta diskuterats. Förklaringarna när det blir för vanligt kan ligga på flera nivåer, ibland på sjukhusen, ibland i hur primärvård och äldrevård fungerar tillsammans.

Det är sällan som inget kan förbättras. Länet med bäst notering, Jämtland, ligger på Vingåkers goda nivå. Men Sörmland, både som helhet och kommun för kommun – eller sjukhus för sjukhus – ingår i den stora klungan av län nära riksgenomsnittet. De som sticker ut mest negativt är grannlänet i söder, Östergötland, samt Skåne.

Ett annat vårdkvalitetsproblem som diskuterats mycket i läkarkåren, och som det arbetas aktivt med på många håll, är över- eller felmedicinering, för de äldsta och sjukliga över 75 år. Socialstyrelsen konstaterar att det i landet i stort nu går i rätt riktning vad gäller läkemedel som borde undvikas men ändå skrivs ut.

Här är Katrineholm länets enda kommun som avviker med tydligt hög andel som har sådana mediciner, både i hemtjänst och i särskilt boende. Varningssignalen behöver uppmärksammas, av läkare och annan personal, av anhöriga, liksom av förtroendevalda i kommun och region. 

Socialstyrelsen använder fyra olika mått som kan tyda på över- eller felmedicinering, och redovisar alla fyra uppdelade på hemtjänst och särskilt boende. Av åtta möjliga har Katrineholm hela fem varnande rödmarkeringar. Vingåker har fyra, Flen två – men Eskilstuna och Strängnäs inga alls.

Äldreomsorgen och dess kvalitet ska inte bedömas bara efter detta. Den har många sidor, inte minst det personliga omhändertagandet och vad som, i den mån det går, kan göras för den vardagliga trevnaden.

Den personalkategori som förskriver läkemedel är läkarna. De är inte kommunanställda, och inte heller anställda i privata äldrevårdsföretag. Det är främst bland läkare som skillnaderna mellan länets olika delar i Socialstyrelsens redovisning bör vara en väckarklocka.