Tiden är knapp i klimatomställningen. Det är slutsatsen som dras i en särskilt ögonöppnande genomgång i den amerikanske tidningen Washington Post (1/12). Men det är också ett gott exempel på hur journalistiken kan belysa och förtydliga sådant som är invecklat och kräver särskilt fokus.
Den viktigare insikten är att tempot i klimatpolitiken behöver öka, i Sverige, och andra länder. Den globala medeltemperaturen får inte stiga högre än 2 grader celsius än den var under förindustriell tid. Konsekvenserna för djur- och naturliv och människor skulle i så fall bli katastrofala för miljön och få stor påverkan på människors hälsa och välmående. Önskvärt men svårare är det att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. I dag ligger den på 1,1 grader, och ökar för närvarande med 0,2 grader per årtionde.
För att se om det mer utmanande målet är möjligt att nå har Washington Posts medarbetare tillsammans med Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland gått igenom 1 200 olika potentiella utfall. Det handlar om hur snabbt världens länder lyckas ställa om industrier och transporter till el eller andra icke-fossila bränslen – biogas, elektrobränslen och annat. Eller hur mycket koldioxid vi fångar in från atmosfären med ny teknik.
Klimatmodellerna som används är världsledande klimatforskares, och utgår från den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC. Och även om det finns ljuspunkter är det nedslående läsning.
Av 1 200 möjliga utfall är det bara 230 som håller sig strax under, eller på 1,5 grader celsius vid slutet av århundradet. Sedan utesluter journalisterna och forskarna en del osannolika scenarion. Till exempel är utbyggnad av kärnkraft önskvärd, men tar tid att få fram. Att man inom loppet av ett par år skulle få ut massivt mycket kärnenergi istället för kol och olja är tveksamt. Även andra scenarion utesluts. Bland annat sådana som skjuter högt och länge över 1,5-gradersmålet. Det skulle vara några otrevliga årtionden för djur-och naturliv, människor och ekonomi. Kvar är 26 scenarion.
Experterna som deltagit i genomgången har sedan fått, utifrån en rad olika antaganden om världens förmåga att ställa om till viss teknik dragit slutsatser om vilka utfall som är mest troliga. Kvar är då skrämmande fyra scenarion.
Men svårt betyder inte uppgivet omöjligt. Klimatvänlig teknik vi inte hade för ett par årtionden sedan finns i dag för storproduktion. Nya innovationer som kan minska eller fånga in utsläppen kan också på kort tid få stort genomslag på marknaden. Sådana saker går inte att förutspå, men bör inte helt räknas bort i kalkylen.
Men att världens fönster för att vända utvecklingen, och hindra de värsta klimatskadorna, krympt med tiden är klart. Politiken kan inte göra allt, näringslivet är dragdjuret, men den kan gå i samma riktning. För Sveriges del hjälper det knappast att regeringen baksätesstyrs av ett parti som ofta spelat ned farorna med svenska utsläpp och ett förändrat klimat. Samtidigt kan Sverige inte göra allt, storutsläppare som USA och Kina måste göra stora omställningar. Men gör många sin del, blir effekten stor.
Svårigheterna med klimatomställningen har hamnat i skuggan av andra debatter det senaste året. Bland annat av kriget i Europa. Det ryska anfallskriget mot Ukraina har pressat upp priserna på el, bränsle, mat och utmanar många människors ekonomiska situation – inte bara i Sverige. Att på olika, men ekonomiskt ansvarstagande vis, hantera dessa problem är inte fel. Politiker ska kunna hantera flera frågor samtidigt.
Men det är oansvarigt att samma politiker låtit dessa pengafrågor dominera det politiska samtalet. Det borde ha varit kriget och klimatet.