Det var sen tisdagseftermiddag. Statsministern kallade till presskonferens. Den skulle gälla rikets säkerhet. Det gjorde den. Också.
Även innan Putinrysslands anfallskrig på Ukraina utsattes Sverige för påverkansoperationer. Det handlar om människor som verkar för utländska aktörer, även staters, intressen. Alternativt blir utnyttjade ändå. Det är allvarliga saker, men inte något nytt under solen. Det har pågått länge, inte minst från stater som Iran, Ryssland och Kina. Taktikerna ser olika ut – men inte sällan handlar det om att sprida budskap som splittrar och oroar.
Allt detta bör uppmuntra politiker och medborgare till försiktighet i att sprida uppgifter som kan vara falska, förvridna eller förvillande. Att till exempel tänka till en extra gång innan man delar länkar och artikel på internet är en bra första försvarslinje. Detta gick Mikael Tofvesson, avdelningschef för operativa avdelningen på Myndigheten för psykologiskt försvar, som deltog bredvid Ulf Kristersson (M) på tisdagen, väl igenom.
Det var viktiga saker som sades. Men ändå var det något som skavde. Presskonferensen skulle ju inte handla om Sveriges Natoansökan. Det påpekade Kristersson noggrant. Visst lyftes också den falska propagandan att den svenska socialtjänsten skulle "stjäla" muslimska barn. Men det var manifestationerna mot Nato och Turkiets "president" Recep Tayyip Erdoğan som skett i Stockholm den senaste tiden som statsministern lade oproportionerligt mycket tid på.
Först ut var en docka som skulle föreställa "presidenten". Den hängdes upp och ner i en lyktstolpe på liknande sätt som den italienska fascistdiktatorn Benito Mussolini slutade sin dagar. Den andra manifestation var en koranbränning, genomförd av den danska högerextremisten Rasmus Paludan. Denna gång utanför Turkiets ambassad i Stockholm.
Om detta kan man ha åsikter om. Men båda rymmer under svensk yttrandefrihet. Även koranskändningen, så länge det inte sker som en del av hets mot folkgrupp. Så fungerar svensk lag. Att Kristersson bekräftade detta var ju bra. Det är också riktigt att utländska aggressiva aktörer kan användas sig av dessa manifestationer för att skada svenska intressen.
Men det är inte dessa individers och föreningars uppgift att lotsa Sverige genom Natoprocessen. Det är regeringens. Visst kan det önskas att en del demonstranter valde mindre smaklösa och högljudda uttryckssätt – och inte gjorde sig till "nyttiga idioter" som Kristersson kallade dem. Men ogillande av Erdogan och ett svenskt Natomedlemskap har också en plats i debatten. Inte alla behöver stå i Kristerssons led.
Det är dessutom regeringen som närmast har ursäktat manifestationerna. De har fjäskat för en ledare som är mer diktator än demokratisk ledare. Kristersson och hans utrikesminister Tobias Billström (M) har bekräftat, och på så vis ytterligare eldat på, Turkietledarens vredesutbrott.
Statsministern ville med presskonferensen "kyla ner" situationen. Men det är han och Billström som borde haft is i magen och låtit Erdoğan ursinnigt fräsa i Ankara.