Näthatet är ett hot mot Sveriges demokrati

Nättrakasserier kan leda till att politiker avstår att uttala sig om frågor som kan uppröra, eller så lämnar de kanske politiken. Så får det inte vara.

Nättrakasserier kan leda till att politiker avstår att uttala sig om frågor som kan uppröra, eller så lämnar de kanske politiken. Så får det inte vara.

Foto: Naina Helén Jåma/TT

Ledare2020-10-01 05:00
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Många som deltar i det politiska samtalet på nätet vittnar om hat och hot. För politiker och journalister som verkar där är det ett allvarligt arbetsmiljöproblem. Yrkesliv och familjeliv drabbas hårt. På nätet sprids också falska uppgifter och ger mottagaren en förvriden bild av verkligheten.

I "Det demokratiska samtalet i en digital tid" får vi läsa om både propagandan och hatets påverkan på demokratin. Runt om i världen, och i Sverige, används internet för att på olika vis sprida konspirationer och vilseledande information. Ibland kan det handla om företag som vill tjäna en hacka på att sälja alternativmedicin eller behandlingar. I andra fall är det frågan om att sprida desinformation om till exempel klimatförändringar eller coronapandemin.

Men det handlar också om utländska anti-demokratiska aktörers påverkanskampanjer. Den brittiska Rysslandrapporten som släpptes tidigare i år pekade bland annat på att ryska sociala medier-konton försökt påverka landets folkomröstning om Brexit. Också den kinesiska regimen försöker aktivt påverka opinionen om Kina i utlandet genom till exempel falska konton som hyllar det kommunistiska partiet. 

Att inte sprida vidare sådan desinformation och propaganda är ett ansvar som ligger på var och en. 

Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning från förra året visar att andelen förtroendevalda som utsatts för trakasserier, hot eller våld ökat. Sedan 2012 har andelen ökat från var femte förtroendevald till mer än var tredje 2018. Ofta handlar det om hot eller trakasserier, inte sällan riktade mot yngre kvinnor och personer med utländsk bakgrund, via sociala medier. Sådant riskerar leda till minskad tillgänglighet till politiker, då de drivs bort från internetplattformar.

Det kan också innebära att politiker avstår att uttala sig om frågor som kan uppröra, eller så lämnar de kanske politiken.

Det kan vara klokt att, som utredningen föreslår, öka kunskapen bland politiker om vad som är brottsligt. En del politiker avstår att anmäla hot och trakasserier för att de anser att det ingår i arbetsbeskrivningen att utstå ett visst mått av det. Andra för att de inte anser att det varit tillräckligt allvarligt. Att som Olle Wästberg (L), ordförande i 2014 års Demokratiutredning, föreslog i somras (DN Debatt 7/7), införa särskilda kontaktpersoner som stöttar fritidspolitiker vid polisanmälan kan också vara till hjälp. 

Och frågan är akut. Redan nästa år börjar nomineringsprocesserna inför valet 2022. 

Medborgare, och i synnerhet politiker, bör avstå från att använda sig av hatisk retorik och från att sprida material som hetsar mot motståndare. Sådant kan sänka tröskeln för hot och våld mot folkvalda. Ett hotfullt politiskt klimat riskerar leda till att färre väljer att ställa upp på partiernas vallistor. Det gynnar också de politiker som lever på sådan konflikt.