Kriget i Europa har satt den ryska energin i fokus. Putins krigsmaskineri i Ukraina finansieras med europeiska fossilpengar. Att EU nu bit för bit försöker bryta med Rysslands energihandel är därför välkommet, även om det går långsammare och med mer motstånd än önskat.

Ett stopp för ryskt kol, olja och gas kommer vara påfrestande för europeiska medborgare. Men värre är det för ukrainarna. Samtidigt får beslutsfattare och näringsliv inte glömma klimatkrisen som rullar på i bakgrunden av krig och pandemi. Omställningen från energi från Ryssland till andra leverantörer måste göras. Men när länderna går från pipeline till fartygsleveranser får det helst inte leda till ytterligare inlåsning i klimatskadliga produkter. Europas länder behöver lämna det fossila bakom sig och ställa om till klimatvänlig el och biobränslen.

Den här sortens omställningar sker inte utan ansträngning. Politiken behöver peka ut riktningen, näringslivet ha rätt teknik, och sedan ska allt genomföras. Det kräver att vi alla drar åt samma håll. Svenska politiker bör inte göra skattesänkningar på bensin och diesel. Drabbas företag och medborgare av höga priser, på grund krig och klimatomställning, ska lättnader riktas till dem som drabbas hårdast – inte alla. Beslutsfattarna bör inte röra reduktionsplikten, inte slopa eller pausa den. Kriget och allmän populism har satt detta i gungning och om politiker och medborgare inte ser upp kan det leda till ett bryskt uppvaknande längre fram.

Klimatpolitiken avgörs inte bara i det stora. Internationella avtal och storföretags investeringar i teknik som är fossilsnål eller fri från klimatskadliga utsläpp är viktiga. Men klimatpolitiken måste också få genomslag i kommunerna. För klimatproblemen förenar både globala och lokala behov. Och vi vinner alla på att rätt åtgärder görs. 

Det handlar om vilket bränsle som används i kommunernas bilar, den lokala kollektivtrafikens omfattning, hur man bemöter nya vindkraftsplaner och hur stad och trafik planeras.

I det senare har Katrineholm kommit en bra bit på vägen. Staden har blivit säkrare och bekvämare för fotgängare och cyklister. Hastigheter har sänkts, farthinder upprättats och gator byggts om. Sådant gör skillnad också för klimatet. Lägre hastigheter och större fokus på andra trafikslag än bilen minskar de samlade utsläppen i Katrineholm. Fler har då också lättare att välja andra transportsätt. Det betyder inte att bilen helt bör fasas ut. När färre bilar körs på bensin och diesel och fler på el och biogas blir frågan om bilkörning i städer inte längre samma problem. Men fler medborgare kan och bör ta sig fram med cykel, eller gå. Det är bra för hälsan och klimatet.