Skolverket är inte särskilt imponerat över Eskilstuna kommuns kreativa redovisning över barngruppernas storlek i förskolan. Det visade SVT Nyheter Sörmland i flera reportage tidigare i veckan.
För en del förskolor anges storleken utifrån de mindre grupper som barnen ibland delas in i. Men enligt Skolverket kan man inte räkna på det sättet. Den som vill ha statsbidrag för att minska gruppstorlekarna ska minska dem generellt. Inte då och då dela upp barnen som går på samma avdelning.
Det här är inte en lek med ord. Gruppstorlek handlar inte bara om hur många barn som är med i verksamheten vid vissa tidpunkter.
Det handlar även om hur många barn och vuxna som cirkulerar i ett barns vardag och som barnetskapar en relation till. Framför allt för de mindre barnen kan det vara en fördel att försöka hålla antalet nere, även om gruppstorleken långt ifrån säger allt om kvaliteten.
Färre barn per grupp, och gärna även per pedagog, är dock ingen enkel sak att genomföra. Bristen på utbildad personal – både till förskollärare och barnskötare – leder lätt till större grupper. Precis som att det tar tid och är dyrt att bygga nya avdelningar och förskolor.
Men att något inte är enkelt, medan det är rätt lätt att fippla med statistik, betyder inte att det är fel att ge riktade statsbidrag. Däremot krävs tydliga riktlinjer och uppföljning, och att Skolverket begär in en detaljerad handlingsplan från kommunen i samband med ansökan. Där bör det anges hur den konkreta planen för att minska antalet barn per grupp ser ut och alltså mer exakt hur pengarna ska användas.
För det här är inte bara ett problem som är knutet till Eskilstuna. Enligt Skolverket kommer det signaler om att det finns brister i underlaget som flera kommuner skickar in.
Därför bör Skolverket i större utsträckning kontakta enskilda förskollärare och barnskötare, och be om deras upplevelser, samt lyssna när de hör av sig spontant, vilket det i princip alltid är någon som gör när Skolverket publicerar siffror som det samlat in från kommunerna. Personalenkänner helt enkelt inte igen sig i den positiva statistiken.
En annan lösning, för att öka personaltätheten, som vi på ledarsidan har föreslagit tidigare, är att anställa ”vettiga vuxna” för att utföra kringuppgifter. Exempelvis genom att använda sig av så kallade extratjänster, som ska hjälpa nyanlända och långtidsarbetslösa in på arbetsmarknaden. Om det kombineras med en välbehövlig förskoleutbyggnad finns det en reell chans att få ner barngruppernas storleklångsiktigt.
Därför skulle det riktade statsbidraget i högre utsträckning än i dag kunna gå till att bygga nya avdelningar och förskolor. Om grupperna ska minska på riktigt måste färre barn dela på dagens lokaler.