Miljöpartiets "gröna" ideologi är svårbegriplig materia. Internationellt är partiet inte ensamt – syskonpartier finns på många håll. Även andra svenska partier och politiska företrädare har lagt till sig med färgprefixet grön, även om de inte skrivit under på just MP:s ideologiska tolkning.
Det ryms mycket i definitionen av Miljöpartiets "gröna". Enligt partiprogrammet handlar det om solidaritet med djur, natur, det ekologiska systemet, kommande generationer och "världens alla människor". Det låter sympatiskt och borde vara gångbart i en tid då en av de stora frågorna är just klimatförändringarna.
Och det gröna partiet har mer att glädjas åt valresultatet än en del andra partier. På riksplan ökade man från 4,4 till 5 procent. Partiet har nu 18 mandat i riksdagen, två fler än förra mandatperioden. Men enligt partiets eftervalsanalys, som släpptes nyligen, såg det inte lika positivt ut i kommunvalen. 2018 röstade 4,6 procent av väljarna på MP till kommunfullmäktige – 2022 var det 3,8 procent. I vår del av Sörmland ligger partiet under detta genomsnitt.
Det är förstås en nedgång Miljöpartiet behöver förhålla sig till. Hur profilerar sig partiet lokalt? Vilka avtryck gör dess företrädare i kommunerna? Men detta är ändå inte ett tillräckligt skäl för partiets måttlösa gnällande i valutvärderingen. Skulle man tro på partiets analys borde folk ha flockats till partiet om bara klimatfrågan fått större utrymme i valrörelsen.
Visst var det så att valrörelsen inte kantades av sansad klimatdebatt. I det har MP:s eftervalsanalytiker rätt. De av kriget i Europa uppdrivna priserna på livsmedel, bränslen och el underlättade för dieselpopulism att dominera debatten. Att i ett sådant läge tala om fossilbränslenas klimatskador är då ingen lätt sak. Men fler politiker borde ha tagit det samtalet, inte böjt sig för plånboksslagorden. Det vi ser nu är att regeringen på flera sätt sjabblar bort långsiktig klimatpolitik.
Men det är inte andra partiers uppgift att bedriva MP:s politik. Den sortens illusioner måste partiet göra sig av med. Det är Miljöpartiet som behöver slå igenom den sortens politiskt dis som förvillat under valrörelsen, och nu. Inte gnälla och knorra.
Denna ledarsida har mer än en gång kritiserat Miljöpartiet. Inte mins i en rad miljö- och klimatpolitiska frågor där partiet ofta sysslar med önsketänkande. Ska Sverige klara klimatomställningen kan man inte som MP fortsätta säga nej till gruvor och bromsa i kärnkraftsfrågan. Ska de skadliga utsläppen ned till noll behövs mer, inte mindre, mineraler och metaller till elbilsbatteri och mycket och mer reglerbar el, inte bara mer vindkraft.
I Natofrågan har Miljöpartiet gjort sig olämplig för regering. Där S bytt fot i frågan har MP fortsatt i samma Natonegativa hjulspår. Det är knappast regeringsdugligt beteende när det säkerhetspolitiska läget försämrats kraftigt.
Det är allt detta, och annat, som Miljöpartiet behöver utvärdera. Inte debattklimatet. Offerkofta är ett illasittande plagg på partier som vill tas på allvar. Miljöpartiet borde ta av sig sin.