Sedan Joe Biden avsagt sig är det bara veckor kvar till demokraternas konvent då presidentkandidat måste utses. Biden själv och flera andra ledande partivänner har förordat vicepresidenten Kamala Harris.
Om det blir hon, och vem som blir vicepresidentkandidat, måste avgöras snabbt. Tillsammans behöver de två inte bara hålla partiet samlat – utan framför allt ha förmågan att samla väljare till att besegra republikanernas mycket högerradikala kandidater, Trump och Vance.
Det blir ett avgörande vägval, inte bara i USA:s inrikespolitik, utan kanske än mer i världspolitiken och USA:s förhållande till sina främsta allierade, i Europa och kring Stilla Havet.
Att Joe Biden nu stiger åt sidan ska inte skymma att han och hans administration gjort mycket stora och goda insatser. De tog vid i ett svårt ekonomiskt läge – därtill blev det internationellt mycket kritiskt, med ett av Ryssland startat storkrig.
Där har Biden och hans regering levt upp till att samla ett stort antal demokratiska länder till att militärt och ekonomiskt hjälpa Ukraina. Därför har Ukraina, tvärtemot vad Trump kunnat och velat, förmått att så här långt stå emot det ryska angreppet och isluppit bli uppslukat av diktatur och polisstat.
Även inom bland annat energi- och klimatpolitik har det skett en väsentlig uppryckning, efter de av fossillobbyn präglade Trumpåren.
Bidens erfarenhet och omdöme, och att han samlat ett antal mycket goda medarbetare, inte minst utrikes- och finansministrarna, har betytt mycket.
Det kan jämföras med Trumpårens ständiga oreda i Vita Huset och flera av regeringsdepartementen. Trump avskedade eller drev bort flera centrala ministrar, på utrikes-, försvars- och justitiedepartementen, varefter han hånade och smädade dem offentligt, även då de länge varit fogliga och undergivna.
Joe Biden har, förutom att en minister gått i pension, haft ett enda avhopp bland ministrarna i departementen. En arbetsmarknadsminister tackade ja till ett mångdubbelt betalt uppdrag som facklig ledare för hockeyspelare.
Det är inte bara så att världens övriga demokratier kunnat veta var de haft USA. Det blev också en återställd ordning i regerandet. Tvärtemot vad Trump hittar på – i sina av bluff och falska siffror fyllda valtal – har ekonomins utveckling, med både arbetsmarknad och priser, kunnat vändas åt rätt håll efter pandemin.
Bidens ålder har ändå blivit en svaghet, då det ju handlar om ett val fram till januari 2029. Att Trump är nästan lika gammal är ändå inte det främsta skälet till att fyra nya Trumpår skulle bli farliga för USA och den övriga världen – i synnerhet för demokratin i världen samt för klimatet.