I norra Sverige är nya industrier på väg att byggas upp. Det är bolag som försöker bryta fossilberoendet och bromsa den akuta klimatkrisen. 

I Luleå har Hybritprojektet, samarbetet mellan SSAB, Vattenfall och LKAB, funnits en tid. Där byts kolet i produktionen av stål ut mot vätgas. Nu ska projektet bygga nya anläggningar för produktion i större skala i Gällivare. I Skellefteå är Northvolts batterifabrik för elbilar på gång, med underleverantörer i bland annat Eskilstuna.

Detta är inte små etableringar som kommer med sina utmaningar. Elförsörjningen bland annat. Men det finns även annat som de kommuner och regioner dit bolagen flyttar behöver ta itu med. 

I en DN-artikel nyligen ställdes frågan om vad politiker kan göra för att underlätta etableringen av dessa verksamheter. Förslagen från lokala företrädare i Västerbotten och Norrbotten var av olika kvalitet. En del var kloka. Andra inte lika bra. Ett av de sämre är flyttbidrag till dem som flyttar för jobb i dessa industrier i norr. Detta då dessa politiker är rädda för att deras län och kommuner inte kommer kunna locka nog med rätt personal. Någon vidare tilltro till de egna orterna verkar de inte ha.

Ett sådant ekonomiskt stöd kan övervägas när det gäller personer som saknar jobb. Att etablera sig på ny ort, särskilt om flytten är långväga, kan vara dyrt och besvärligt. Men i stort borde bolagens förmåga att locka med goda löner och arbetsvillkor vara tämligen goda. Inte heller är det politikernas uppdrag att locka personal till enskilda företag. 

Dessutom bör de kommuner som beskriver konkurrens om arbetskraft som "kannibalism" upphöra med det. En del kompetens i kringliggande län lär flytta sig till de nya industrierna, liksom från andra delar av landet. Andra intresserade kan finnas i Finland, eller andra delar av EU. En utvidgad arbetsmarknad innebär att rätt kompetens är på rätt plats. En förnyelse i näringslivet är till fördel i hela landet, att arbetskraft är rörlig, och även kan flytta norrut, betyder inte att Syd- och Mellansverige utsätts för "kannibalism".

Där serverhallar placeras och industrier slår upp verkstad bör kommunerna ha stadsplanerna för bostäder klara och redo. För en del är det en ordentlig omställning. De som tidigare behövt förhålla sig till avfolkning ska nu planera för en växande befolkning.

Personal som bygger boende för nyinflyttade ska bo någonstans. De som flyttar till Skellefteå, Luleå, Gällivare för de nya industrierna kommer antagligen också ha en del krav på boendeform. Många lär vilja bo i villa. Byggtakten kommer att behöva vara hög. Platser ska finnas i för- och grundskolor. Sådant kostar pengar och spelar roll för människors motivation att flytta. 

För dem som bor i norr, men också för andra i Sverige, finns det skäl att söka sig till utbildningar som kan komma till nytta i dessa branscher. Och även om dessa etableringar innebär nya jobb i andra delar av Sverige, kommer många behöva vara förberedda för att flytta längre för jobb än de tänkt.