I förra veckan meddelade Mälardalstrafik och MTR att de kommer att gå skilda vägar till sommaren. Parterna har slutit en ekonomisk överenskommelse som innebär att MTR får ersätta Mälardalstrafik. Hur mycket pengar det handlar om är dock oklart.
Enligt Helena Ekroth, vd för Mälardalstrafik, omfattas uppgörelsen av affärssekretess. Hon säger dock att uppgörelsen har fördelar för alla, även om ingen är vinnare.
I teorin kan det med andra ord röra sig om allt från en krona till miljoner som MTR får betala.
Mälardalstrafik ägs av sex regioner runt Mälaren. När bolaget upphandlar den gemensamma tågtrafiken handlar det om stora summor. Den upphandling som MTR vann 2020 värderades till 3,9 miljarder kronor.
Trots det har hela affären hela tiden omgetts av sekretess. Allt från MTR:s anbud, till fakturor och nu den slutliga uppgörelsen. Mälardalstrafik hävdar affärshemligheter och maskar flitigt i de dokument som de lämnar ut.
Nu är inte Mälardalstrafik det enda bolaget som gör så här och MTR är långt ifrån det enda företaget som föredrar att så många uppgifter som möjligt klassas som affärshemligheter. Det är helt enkelt ett växande otyg, som gör det svårt för utomstående att granska upphandlingarna. Om det anbud som vann en upphandling verkligen var det bästa, eller om företaget lever upp till sina utfästelser.
Det här blir inte bättre av att upphandlingar är ett område där det finns en växande risk för korruption.
Organisationen Transparency International har tidigare konstaterat att ”de största riskerna vad gäller korruption inom offentlig sektor är kopplade till upphandling och så kallad vänskapskorruption.” I organisationens årliga internationella korruptionsindex har Sverige haft en negativ trend sedan 2015. Sverige är numera näst sämst i Norden.
I en intervju i Dagens Samhälle framhåller Konkurrensverkets generaldirektör Rikard Jermsten också riskerna. Bland annat skenande kostnader och att oseriösa eller i värsta fall kriminella aktörer får offentliga kontrakt. ”Vi ser redan i dag att organiserad brottslighet och andra former av mindre utstuderad korruption äter sig in i det offentliga”, konstaterar han.
En orsak till detta är att det handlar om enorma summor och risken att åka fast liten för oseriösa aktörer. 2021 beräknades de offentliga upphandlingarna totalt uppgå till 879 miljarder kronor, eller 18 procent av Sveriges BNP.
Transparency International pekar därför på vikten att kunna ”säkerställa transparens, integritet och möjlighet till ansvarsutkrävande".
Men här brister det många gånger i dag.
På Konkurrensverket är det som mest 18 personer som har till uppgift att utöva tillsyn över upphandlingarna. Det är otillräckligt. ”Det finns problem med avtalsuppföljning och i hur man organiserar upphandlingsförfarandet. Det är inte sanktionerat över huvud taget”, konstaterar Rikard Jermsten.
Det finns gånger där det finns skäl att sekretessbelägga uppgifter i ett avtal. Men utgångspunkten måste vara att så mycket som möjligt i avtalet ska vara offentligt så att avtalen ska kunna granskas och ifrågasättas. Först då minskar risken för korruption.