När det byggs och grävs förändras vyn. Hur mycket och på vilket sätt varierar från sak och plats. När nya gruvor öppnas blir det hål i backen. Stora vindkraftverk och kraftledningar i luften kan ses på långt håll om sikten är fri. Det är en verklighet svår att undvika, men som inte får skymma annat som är viktigt.
Mycket omdebatterat är den av Vattenfall planerade kraftledningen som ska gå via Björkvik i Katrineholm, från Hedenlunda i Flen till Oxelösund. Bakgrunden är att SSAB:s stålverk i Oxelösund ska ställa om till en nästan helt fossilfri produktion. Den gamla masugnen ska bytas mot en ny ljusbågsugn inom några år. Då behövs sådana mängder el att de redan existerande ledningarna inte är tillräckliga – nya behöver komma på plats om omställningen ska bli av.
Nyligen fick Vattenfall grönt ljus för linorna av Energimarknadsinspektionen (EI). Remissinstanserna har uttryckt en och annan invändning och en del önskemål. Länsstyrelsens ofta överdrivna petande syntes även denna gång. Det ifrågasattes något om hur grundlig Vattenfalls utredning av luftledningarnas påverkan på djurlivet verkligen var. Men EI:s slutsats var att nog hade gjorts.
Den som läser beslutet från Energimarknadsinspektionen får en hyfsat god bild av de svåra vägval Vattenfall haft att göra. Visserligen hade säkert mer av ledningarna kunnat gå i marken, inte luften. Men nu behöver den stridsfrågan läggas åt sidan. Det viktiga är att strömmen kan kopplas på.
Men det lär dröja. Förutom att det tar tid att bygga dessa konstruktioner har det i delar av lokalsamhällena längs med eldragningen uppbådats en del motstånd. Ledningar i luften ska det inte vara, gräv ner dem. Det har beskedet från dessa intressen varit. Överklagan är att vänta (SVT 13/10). Även en del kommuner har tidigare uttryckt ett motstånd till luftledningarna.
Med det sagt: Det finns ofta skäl att vara lyhörd för lokalbors åsikter och råd. Inte all kunskap har letat sig in i ledningarna på storföretag och myndigheter. Kanske kan något göras smartare eller billigare. Sörmländska markägare har kanske något förslag på hur man bättre placerar stolparna för att minska påverkan på jord- och skogsmark, utan att för den delen tumma på det klimatmässigt betydelsefulla.
Men lyhörd är inte detsamma som att lyda. Vattenfall har också andra intressen, klimatet och industrin inte minst, att beakta. Och de som nu ropar högt nej har skäl att sansa sig. Vattenfalls invändningar mot jordkabel längs hela sträckan är inte tagna ur luften. Reparationer av jordkablar kan bli en dyr sak, och risken för långa avbrott är då stor. De okända markförhållandena i bygderna kan också innebära en kostnadsökning för luftledningar, men ännu mer så för markkablar. Också den sortens tekniska begränsningar och samhällskostnader måste vägas in när beslut av denna art tas.
Förseningarna i den här sortens viktiga projekt kan bli en dyr sak. För industrin, klimatet och skattebetalarna. Tidspressen i klimatomställningen är stor. Då bör man inte vara den som står på bromsen.