Vingåkerspartiets representanter är upprörda. Det är på goda grunder. Läget för Fritidsbanken i Vingåker är i gungning.
Idén med Fritidsbanken är enkel. Folk kan lämna in begagnad sportutrustning till det kommunala förrådet. Det kan vara kanoter, fotbollsskor, hockeyrör, skidor, hjälmar, flytvästar – alla tänkbara sport- och fritidsprylar. Men det kan även förekomma en del annat, som brädspel. Sedan kan andra personer komma och låna utrustningen i 14 dagar, utan kostnad. Tanken är helt enkelt att tillgängliggöra sport- och fritidsaktiviteter för fler människor. Kanske för de som bara vill testa på eller saknar egna medel att köpa in dyr utrustning.
Konceptet föddes 2013 och finns numera i många kommuner i Sverige. I Katrineholm har Fritidsbanken funnits i sisådär ett årtionde. Vingåkers kommun har drivit sin sedan 2019. Samtliga som driver fritidsbanker runt om i landet gör det utan vinstintresse. De får inte ta ut avgift för utlåning. Inte heller blir man ersättningsskyldig om utrustningen går sönder eller inte lämnas in i tid.
Men nu verkar Fritidsbankens framtid i Vingåker vara osäker. Sedan förra sommaren har den varit igenstängd då det tydligen inte finns nog med personalresurser för att hålla lånebutiken öppen. Detta har lett till att Vingåkers kultur- och fritidsnämnd i februari beslutade att under 2024 "utreda kommunens möjligheter till drift och ansvar för konceptet Fritidsbanken". Detta måste inte betyda att verksamheten ska läggas ned – även om en del intentioner från M-styret pekar i den riktningen.
Det är närmast obegripligt att Vingåker öppnade upp verksamheten från start, utan befintliga resurser för enlångsiktig lösning. Det är så tjänstemännen formulerat det. De "externa medel" som skulle täcka driften av Fritidsbanken har inte heller funnits sedan 2021. Om politikerna i Vingåker trott på nyttan med sportbiblioteket, varför har man då inte ordnat med någon långsiktig finansiering? Det är som upplagt för att verksamheten ska självdö.
Dessutom, hur kan det komma sig att det fattas personal? Banken fungerar, likt den i Katrineholm, ju också som en arbetsmarknadsinsats för deltagare som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är inte helt gratis det heller. Men det kan väl inte fattas personer som behöver hjälp med att tränas för framtida jobb? Och ja – den som ska arbetsleda dessa människor kostar också några skattekronor. Men leder det till att fler förbereds för arbetslivet så betalar det sig i längden.
Kultur- och fritidsnämnden gör rätt i att ta omtag i frågan. Det verkar som om kommunen inte helt vetat hur Fritidsbanken ska finansieras och drivas. Och politikerna verkar inte heller haft någon tydlig plan.
Vingåkers styrande bör dock ta sig varsamt fram i frågan. Det som ser dyrt ut i en kolumn kan betala sig i en annan.
Fritidsbanken verkar vara en av många invånare uppskattad verksamhet, som bör uppmuntras. Den kan sänka trösklarna för familjer med smala ekonomiska marginaler att testa på och delta i annars dyra och materialtunga fritidsaktiviteter. För kommunen behöver det inte kosta många kronor. Vinsterna för ungdomar, och andra, med små medel är större – i folkhälsa och jämlikhet. Det är värt mycket.