Det rör på sig i frågan om arbetsrätten. SACO har ställt sig bakom det huvudavtal Svenskt Näringsliv och PTK accepterat. IF Metall har meddelat att man kan komma att göra detsamma.
Det sista beskrivs på flera håll som ett uppseendeväckande brott mot enigheten inom LO. I själva verket är beskedet väntat och naturligt. Som ledarsidan påpekade förra veckan innehöll avtalsförslaget delar som IF Metall gillade. Det gäller framför allt regleringen av inhyrning av personal och förslagen om kompetensutveckling. Samtidigt är det som är centrala stötestenar för vissa LO-förbund som Handels och Hotell och restaurang – visstidsanställningar och hyvling av arbetstid – inga problem på IF Metalls avtalsområde.
När det gäller kompetensutveckling innehåller överenskommelsen ett krav på staten att införa ett studiestödssystem för dem som har varit anställda ett tag. Här är den fackliga utgångspunkten enkel. Antingen är man med på överenskommelsen och får ta del av stödsystemet, eller så står man utanför. Någon tredje väg ligger inte öppen. Veli-Pekka Säikkälä säger i tidningen Arbetet kärnfullt om vad det handlar om: ”Vi kan inte strejka oss till miljardbelopp från skattebetalarna”.
Den större frågan för IF Metall handlar om att upprätthålla sin relevans. Det går inte att säga nej till det som ligger på bordet och som förbundet länge har efterlyst, samtidigt som Unionen, som finns på samma arbetsplatser och organiserar närliggande yrkesgrupper, säger ja.
LO:s ordförande Susanna Gideonsson har också uttryckt förståelse ifall enskilda LO-förbund väljer att gå vidare på egen hand genom att ansluta sig till det avtal som Svenskt Näringsliv och PTK sagt ja till och/eller förhandla sig fram till de delar som förbunden anser saknas.
Överenskommelsen ger därmed en grund att stå på för politikerna som nu måste vara flexibla och fokuserade på sak snarare än spel. Det finns mycket oenighet kvar att överbrygga och principiellt viktiga frågor att förhålla sig till.
Förutom att de flesta LO-förbund säger nej, ger inte alla tjänstemanna- och akademikerfack bifall. Exempelvis är båda lärarfacken emot på grund av överenskommelsens regler för uppsägningar. Samtidigt är det inget som säger att reglerna måste se exakt likadana ut i näringslivet som i den offentliga sektorn, eller att de ska vara desamma i olika branscher som industri och handel.
Det är positivt att Centern och Liberalerna har lättat på sina krav att till punkt och pricka genomföra LAS-utredningen om parterna inte är överens. Men det räcker inte. Det kommer att behövas mycket mer av konstruktivitet och välvilja. Alla som vill få på plats en bra arbetslagstiftning måste vara beredda att förhandla förutsättningslöst om alla delar.