Musik, dans och konst berör och engagerar. Människor som utövar dessa kulturformer har ofta, om än inte alltid, ett personligt och livslångt intresse som börjat redan i barndomen.
Men hur ska barn hitta den kulturform som de tycker om? I familjer där exempelvis föräldrar spelar instrument kan barn inspireras och ta efter. Andra barn hittar dit genom att testa på musik- eller bildundervisning i skolan. Ibland finns särskilda samarbeten mellan den kommunala kulturskolan och grundskolan. I vissa fall har kulturskolan pröva-på-verksamheter.
Detta är bra sätt. Men ibland kan familjens ekonomi vara ett hinder.
De allra flesta kulturskolor i Sverige har terminsavgifter. Bara en liten, men växande, andel har slopat den. Så ser det också ut i Sörmland. Räknar man ihop terminsavgift och hyra för eventuellt instrument landar summan på 900 kronor per termin i Katrineholm. 850 kronor i Eskilstuna. Vingåker 400. Dyrast är det i Strängnäs – 1150 kronor.
I detta sticker Flen ut. Kommunen lät instrumenthyran ligga kvar på 300 kronor per termin, men slopade terminsavgiften. De nya reglerna började gälla hösten 2020.
I de familjer där intresset för musik är stort kan det oberoende på avgift vara självklart att barnen ska gå i kulturskola. Men för familjer där musikintresset är lågt, liksom inkomsterna, kan trösklarna att delta vara höga. Vem vill lägga ut flera hundra kronor på något barnet kanske hoppar av? En slopad avgift kan då ta bort detta hinder.
Och det verkar ha gett effekt i Flen. Antalet barn som sökt plats på kulturskolan har ökat. Trots att antalet platser utökats har kön till kulturskolan bara vuxit. I veckan berättade P4 Sörmland att andelen sökande barn med utländsk bakgrund har ökat.
Men politiker som annars ser fler unga i fritidsaktiviteter som en bra sak, säger ofta nej till avgiftsfri kulturskola. När Vänsterpartiet i Katrineholm drivit frågan har det blivit stopp. Socialdemokraterna i kommunen menar på att en avgiftsfri skola kan leda till att fler elever slarvar eller avstår lektioner som de skrivit upp sig för.
Denna effekt syns inte i Flen. När kommunens kulturskolchef Andreas Odsvall intervjuades av tidningen i höstas hade skolan bara behövt skicka hem brev till vårdnadshavare i fyra fall. I en skola på 400 elever är det inte många.
Att slopa terminsavgifterna kostar förstås skattepengar. I Flens fall fick kommunen skjuta till 400 000 kronor. Skulle Eskilstuna eller Katrineholm göra liknande hade det kunnat handla om kanske 2-3 miljoner respektive 1 miljoner kronor.
Det är inte obetydliga summor, men i en kommunbudget som med tiden växer, finns det goda skäl att prioritera pengar till sådant som ökar ungas delaktighet i kulturverksamhet och ökar jämlikheten. Det hade varit till stor glädje för många barn, att lära sig något de inte hade fått annars och få ett nytt socialt sammanhang. Det är även kunskap som kan komma till nytta senare i livet på de mest oväntade sätt.