Att sitta i regering kan vara tillnyktrande. Slagordspolitik som kanske vunnit enstaka röster på valdagen är sällan gångbar i regering. Kampanjkontorens plakatbudskap möts då av vad som är politiskt möjligt: ekonomiskt, juridiskt, parlamentariskt.

Ödmjukhet inför att leda och sitta i regering är därför klokt. Men det är inte någon tillfällighet att det är en ödmjukhet som ofta infaller först efter utnämningen till statsminister eller statsråd, och inte före. Det är lätt att prata, svårare att göra.

En annan omsvängning kunde vi se under onsdagens partiledardebatt i riksdagen. En av de skyldiga denna gång var den nye statsministern Ulf Kristersson (M). 

Skyttegravspolitiken som Kristersson bedrev under valrörelsen var inte helt bortblåst, men den hade i stort bytts mot motsatt budskap. Nu var det ”samla” och ”inte splittra”. Visserligen är det rätt att också oppositionen ska ta ansvar för Sverige, särskilt i oroliga tider. Samtidigt är det något han borde ha tänkt på innan valdagen – inte bara efter. 

Det är Kristersson, och hans allierade, som låst sig i ett block genom att söka stöd av Sverigedemokraterna. Hade M, och de andra i regeringen, i stället sökt sig mot mitten hade läget varit ett annat, och orden inte ekat lika tomma.

Även det politiska innehållet ska kritiseras. Det är inte fel att diskutera gängbrottslighet, våld mot kvinnor eller energipolitik. Detta är viktiga områden som inte ska förminskas eller för den delen förenklas till populistiska släggor. Den av knark, utpressning och trafficking finansierade gängbrottsligheten behöver tryckas undan. Investeringar i en mängd olika energislag behövs också.

Men det räcker inte att pliktskyldigt, eller i korta stycken, nämna Rysslands anfallskrig på mot Ukraina. Krig i Europa är inte en perifer sak. Säkerhetspolitiken borde ha dominerat samtalet i riksdagen på onsdagen. Eller i varje fall ta väsentligt större utrymme i debatten. Vapenleveranser och det svåra i att nu lotsa Sverige igenom en Natoansökan nämndes här och var. Mycket mer än så blev det inte. Viktigare var det tydligen att diskutera svenskars elfakturor.

Oppositionen kommer också behöva rycka upp sig. En regering som samarbetar med Sverigedemokraterna utsätter sig själv för en säkerhetspolitisk risk den borde undvika. Detta hörde man inget om i riksdagsdebatten.

Och var fanns debatten om de ukrainska flyktingarnas situation i Sverige? Ett folk har utsatts för ett stort övergrepp. En liten del av dem har tagit sig hit. Väl här får de höra från nästan alla partier att skyddet som ges ska vara ”tillfälligt”.

Ukrainare som fått uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv har inte någon rätt till Svenska för invandring (SFI) eller andra etableringsstöd. Dagersättningen från Migrationsverket till dem är som mest 71 kronor om dagen och person. Det är samma låga nivå som för asylsökande. Att riksdagen inte ändrat ersättningsnivån sedan 1990-talet är illa nog. Men sett till det senaste årets prisutveckling på mat och annat: Vad tror rikspolitikerna att pengarna räcker till nu?