Det blir i dagens Ryssland fängelse för den som skriver att kriget är krig.
Att krig ska kallas annat, med ord som vänder sanning till lögn, är en härskarteknik långt äldre än Putin.
Den berömde engelske författaren George Orwell, som tog strid mot nazism och kommunism, skildrade 1948 diktaturlögnens anatomi i boken ”1984”.
I bokens totalitära stat, med drag av Josef Stalins, inte Vladimir Putins, Ryssland, har det härskande partiet tre paroller, som sanningsministeriet bankar in i befolkningen:
”Krig är fred. ” ”Frihet är slaveri.” ”Okunnighet är styrka.”
Detta skrevs som angrepp på den språkets förgiftning som kom från den tyske 1800-talsfilosofen Friedrich Hegel – och som förutom att bidra till nazismen, tog vägen till Sovjetkommunismen via marxistisk dialektik.
Att begrepp skiftade betydelse efter diktaturens behov, och ibland vändes i sina motsatser, var vanligt. Regimen som införde omfattande slavarbete i arbetsläger påstod sig vara en arbetarnas republik. Slaveriet var i polisstatens nyspråk detsamma som ”frihet”.
När dess diktaturordning även påtvingades ett antal länder i Central- och Östeuropa kallades deras enpartivälden och polisstater för ”folkdemokratier” eller ”folkrepubliker”. Det senare ordet har från 2014 återanvänts som etikett på med ryska arméns vapen inrättade skenrepubliker i Donetsk och Luhansk. Människor i Ukraina vet vad det styrelseskicket betydde, och inser att vad putinismen står för liknar en del av det gamla onda.
Att okunnighet ska upphöjas till styrka – de härskandes styrka och undersåtarnas undertryckande – präglar även den senaste ukasen, där Putinkriget inte får kallas för krig. Det som funnits kvar av oberoende ryska nyhetsmedier tystas än mer än tidigare. Straffhoten driver bort utländska mediers korrespondenter ur Ryssland.
De slags totalitära stater som Josef Stalin och nu Vladimir Putin personifierar är inte de enda där det satts i system att förvränga och förneka sanning och ersätta den med osanning. Missförstånd och partsinlagor kan även i demokratier ibland odlas tills de slår rot som vandringslögner eller myter. Det är en risk som all samhällsdebatt behöver uppmärksamma och motverka.
Demokratier kan inte bara hotas utifrån – av putinistiska och andra varianter av fascism, kommunism eller deras blandformer. Att sanning anses som lögn och lögn som sanning, medan okunnighet blir dygd och ger arrogansen styrka, såg vi i Vita Huset i fyra år. Donald Trump, fredspriskandidat från europeisk och även svensk ytterhöger, benämner Vladimir Putin som ”genial”, inte som den tyrann han är.
För Trump är det den mest seriösa och upplysande journalistiken som rutinförbannas som lögn, ”fake news”. Även de som själva gått Trumps ärenden hånas och stämplas med hänsynslösa okvädinsord ifall de samlar ihop sig till att försvara någon sanning mot Trumps propagandafantasier. Trumps egen, skicklige men konservative, justitieminister kallade han härom dagen ”svag”, ”ineffektiv”, ”fegis”, ”besvikelse” och ”latmask”.
Trump strödde under sina presidentår lögner omkring sig i tusental. Och Putin talade han väl om.
All den ytterhöger som lät sig ledas och imponeras av Trump är en tillgång för demokratins fiender, putinistiska och andra.