Sverige behöver lämna de klimatskadliga utsläppen bakom sig. Det är en omställning som kräver mycket el och kablar.
Det är också därför det planeras dras ledningar från Hedenlunda i Flen, via Björkvik i Katrineholm med slutstation Oxelösund. Där ska SSAB byta ut den gamla masugnen mot en ny ljusbågsugn inom några år. Så ska ståltillverkningen bli fossilfri. Men för att det ska bli möjligt måste mer el kopplas på. Dagens ledningar till fabriken är inte nog för sådana leveranser.
Det är bakgrunden till konflikten som blossat upp mellan Vattenfall och människor som bor längs med den planerade kraftledningen. Där många boende, lantbrukare och andra markägare önskar se nedgrävda kablar, vill Vattenfall se kraftledningar i luften.
Huvudargumenten från Vattenfall är säkerhet och pengar. Enligt bolaget är det lättare att åtgärda fel på luftledningar. Reparationer och annat underhåll av jordlagda kablar tar tid och kan kosta en del pengar. Det är en nota som någon någonstans måste betala.
Men svårt betyder inte att det måste undvikas överallt. Det ställer bara högre krav på de som ansvarar för att dra ledningen. Dessutom måste även fler värden vägas in när det byggs nytt.
När Katrineholms kommun yttrade sig i frågan var det markanvändningen som stod i fokus. I tidningen förra veckan (15/3) gjorde kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) klart att inte mer mark än nödvändigt bör tas i anspråk. Kan samma resultat, el till Oxelösund, uppnås genom att nyttja mindre mark, bör det göras.
Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Kraftledningar av denna sort kan ta en hel del mark i anspråk, i synnerhet med breda ledningsgator som behövs för att minska risken för nedrivningar. Jord- och skogsbrukare förlorar tillgång till delar av sådan mark de hade kunnat bruka. Det är inte bara frågan om ekonomiska förluster för ett enstaka år, utan påverkar framtida inkomster. Rollen som lant- och skogsbruk har i klimatomställningen ska inte heller underskattas. Deras bioprodukter kan användas som klimatvänliga alternativ till de fossila bränslen många bilar kör på i dag.
Men effektiv markanvändning är en sak. Krav på nedgrävning vars enda skäl är att omöjliggöra kraftledningar är något annat. Det senare förekommer inte sällan. När allt kommer omkring måste målet vara att SSAB, och andra bolag, får den el de behöver för sin övergång till mer klimatvänlig produktion.
Katrineholm, och andra, bör inte göra det lätt för sig och låsa sig vid att kablarna måste grävas ner hela vägen från Flen till Oxelösund. De områden som är mer befolkade än andra ska prioriteras. På en del andra avsnitt kan det vara nödvändigt att elen går i luften och inte i marken. Den insikten bör finnas hos dem som bor längs med den planerade ledningen.