När företag ska dras genom coronakrisen är det staten, med sin starka ekonomiska motor, som är loket. Därutöver behöver privatpersoner göra sitt, som att handla i bistron och kanske inte kräva tillbaka pengarna om man bestämmer sig för att inte utnyttja biljetten.
Som god trea kommer kommunerna, som kan hälla olja i maskineriet för att få en del saker att cirkulera lite smidigare. Det gäller även i Sörmland.
Exempelvis föreslår Svenskt Näringsliv att kommuner ska erbjuda företag att skjuta upp betalningar som ska in till kommunen, exempelvis för hyra och sophantering. Vidare kan kommuner korta ner sina betaltider till leverantörer, så att företagen snabbt får in pengar, och kommunerna ombeds att ha en generös hållning till leverantörer, exempelvis vid inställda konferenser, genom att dela på faktiska kostnader.
Vad gäller elitidrott, där säsongspremiärer skjutits upp, matcher ställts in samt spelats utan publik, behövs en tillfällig ökning av sponsringen, vilket det bland mycket annat finns planer på i Eskilstuna. Dessutom kommer Eskilstuna, precis som Katrineholm, som också har sjösatt en hel del insatser, att låta restauranger öppna sina uteserveringar redan nu och ge dem mer yta än vanligt.
Det senare är inte minst viktigt med tanke på direktiven som kom från Folkhälsomyndigheten på tisdagen, som innebär att gäster måste sitta vid ett bord – och exempelvis inte stå i en bar – för att bli serverade.
Att erbjuda lokala företag specialbehandling under våren handlar inte om välgörenhet. Förutom att det finns ett stort intresse för de sörmländska kommunerna av att ha företag inom service-, besöks- och nöjesbranschen även efter corona, är det stor skillnad på krisen inom de här näringarna och industrin.
Medan fabriksstoppen på exempelvis Volvo framför allt beror på saker utanför Sveriges gränser, som gör att komponenter från utlandet inte kommer fram, grundar sig problemen i de små serviceföretagen på beslut som den svenska regeringen har fattat på inrådan av Folkhälsomyndigheten.
Det är i sig inte fel. Besluten är välgrundade och krävs för att minska smittspridningen. Men om staten med den ena handen rycker undan affärsmöjligheter för att rädda liv, innebär det att det offentliga har ett stort moraliskt ansvar för att med den andra lindra effekterna och erbjuda stöd för att rädda företag som drabbas.
Det gäller inte bara staten. Även kommuner och regioner måste hjälpa till om hjulen ska hållas rullande.